# ID: svediakorp-gov433725
# author: Santini (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 493
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
När man talar om droger talar man självklart om ett totalt krig: det räcker inte med bara någon enstaka batalj.
De bataljer som vi talar om i dag är förebyggande och skadebegränsande åtgärder, men det är klart att alla dessa insatser ändå är beroende av de andra, nämligen kampen mot narkotikahandeln och narkotikakonsumtionen.
Det skall sägas att man också måste utgå ifrån ett mänskligt tillstånd: den drogberoendes tillstånd.
Vi måste ändra inställning: den som är beroende av droger måste betraktas som en sjuk människa, inte som en kriminell person, och då måste vi också anpassa vår filosofi och använda behandlingar som leder till att den drogberoende tillfrisknar, inte blir socialt isolerad.
Det är därför som många av oss fortfarande föredrar det mänskligaste alternativet av de två behandlingsformer som fortfarande diskuteras - framför kemiska ingrepp med alternativa ämnen som kan ersätta drogerna föredrar vi åtgärder för tillfrisknande från behandlingsinrättningarnas sida.
Vi ställer oss inte bakom medicinering med ämnen som metadon, utom i extrema kliniska fall.
Det är viktigt att hjälpa drogberoende människor också psykologiskt, inte bara medicinskt och farmaceutiskt.
Framför allt är det viktigt att utöka kampen mot langningsnätverken som hur som helst tyvärr finns med som aktörer i samband med dessa insatser och förebyggande åtgärder.
För att återgå till metadonet ett ögonblick skulle jag säga att det är en drogersättning som inte löser beroendeproblemet men, framför allt, inte leder till att den drogberoende tillfrisknar.
Det är ungefär som att droga, bedöva, en sjuk människa utan att någonsin göra något kirurgiskt ingrepp.
Några kolleger - Blokland till exempel - har också nämnt den olyckliga utgången av försöken till avreglering, legalisering på detta område: det är metoder som vi inte skall återvända till.
Av detta skäl har också jag tillåtit mig att lägga fram några ändringsförslag, som Bowis vänligt nog kommer att beskriva under omröstningen.
De skall inte ses som alternativ, utan komplement till innehållet i betänkandet.
Det är ändringsförslag som framför allt handlar om förebyggande åtgärder: ändringsförslag 60 innehåller några idéer för att råda bot på beroendet, det vill säga gå till roten med problemet.
Ändringsförslag 61 handlar om behandling utan droger, men med väldigt mycket psykologisk hjälp till de drogberoende.
Ändringsförslag 62 anbefaller stor försiktighet när det gäller tillgången till nålar, kondomer och sprutor.
I ändringsförslag 63 och 64 talar jag om förebyggande och förberedande åtgärder, framför allt riktade till dem som skall göra dessa insatser.
Övriga ändringsförslag handlar om åtgärder mot droger på fängelserna, för insamling av data om förebyggande åtgärder och - än en gång - mot ersättningsmedicinering, som inte bara leder till att skadan inte minskar, utan som ökar konsumtionen i stället för att minska den och leder till en större svart marknad.
