# ID: svediakorp-gov433711
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 663
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det här förslaget till rekommendation från rådet grundas på artikel 152 i fördraget, där det anges att gemenskapsåtgärder tillsammans med nationella åtgärder skall täcka hela bekämpningen av större hälsogissel.
I fördraget omnämns narkotika och narkotikarelaterade skador på följande sätt: Gemenskapen skall komplettera medlemsstaternas åtgärder för att begränsa narkotikarelaterade hälsoskador, inbegripet upplysning och förebyggande.
Får jag även påminna er om att ett av dess viktigaste initiativ i bekämpningen av narkotika - EU: s narkotikastrategi 2000-2004 - bland annat omfattar de tre viktigaste folkhälsomålen, ett för att avsevärt minska narkotikarelaterade hälsoskador och antalet narkotikarelaterade dödsfall.
Det rapporterade antalet dödsfall i samband med överdoser av narkotika ligger i Europeiska unionen på cirka 7 000 om året.
Om vi tar med dödsfall som har ett indirekt samband med användning av narkotika, till exempel aids, trafikolyckor, våld eller självmord, hamnar den siffran på cirka 20 000 om året.
Förebyggande av olaglig användning av narkotika har högsta prioritet.
Det kan ske genom att minska både tillgång och efterfrågan på narkotika.
Det här förslaget till rekommendation gäller främst efterfrågan och tar vid där lagstiftningen misslyckats att stoppa tillgången till narkotika.
Naturligtvis borde vi i första hand försöka övertyga folk om att inte använda olaglig narkotika över huvud taget.
Om en enskild person dock inte kan hindras från att använda narkotika så är det av största vikt att allt görs för att minska de skador som den personen utsätts för och de indirekta skador som användaren kan utsätta andra för.
Den enskilda narkotikamissbrukaren måste bli aktivt engagerad i de här ansträngningarna.
Det kallas riskbegränsning - eller ibland skadebegränsning eller skademinimering.
Det är vad den viktigaste delen av rekommendationen handlar om.
De metoder för riskbegränsning som ingår i rekommendationen är väletablerade.
De har använts i de flesta eller alla medlemsstater, men i olika utsträckning.
Opiater, såsom heroin, är grundorsaken till de flesta narkotikarelaterade dödsfallen.
En av de äldsta metoderna för riskbegränsning är kontrollerad användning av metadontabletter som ersättning för injicering av heroin.
Metadon dök först upp i EU i slutet av sextiotalet som reaktion på den växande användningen av opiater.
Uppkomsten av hiv på åttiotalet ledde till införandet av program för utbyte av nålar och sprutor.
Under senare år har antalet akuta narkotikarelaterade dödsfall stabiliserats inom EU som helhet, trots den ökade användningen av narkotika.
Det är många faktorer som kan ha påverkat den utvecklingen.
Injicering av narkotika har minskat i vissa länder, och den medicinska behandlingen av överdoser har förbättrats.
De riskbegränsningsmetoder som omfattas av den här rekommendationen har dock troligen kraftigt bidragit till den positiva utvecklingen.
Narkotikatjänster måste vara lättillgängliga och nå ut till den plats där missbrukaren råkar vara, inte den plats där vi vill att han eller hon skall vara.
Detta kallas uppsökande verksamhet.
Sådana tjänster skall även erbjudas utan orealistiska krav - ibland kallat? lågtröskeltjänster?.
Syftet är att förebygga en ytterligare nedgång i missbrukarnas hälsosituation och sociala förhållanden och motivera dem att söka behandling.
De mer kontroversiella riskbegränsningsmetoderna nämns inte i den aktuella rekommendationen, fast de används i vissa medlemsstater.
Metoder såsom heroininsprutning under tillsyn, injiceringslokaler, öppna drogscener och anonym provtagning på plats behöver mer utredning och utvärdering innan de kan rekommenderas allmänt.
I rekommendationen betonas utvärdering som ett viktigt instrument för förbättring av narkotikarelaterade åtgärder.
Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk i Lissabon har en viktig funktion i utvecklingen av nyckelindikatorer för kontroll och jämförelse av narkotikabruket i medlemsstaterna.
Centrumet ger även riktlinjer för utvärderingen av narkotikarelaterade projekt och gör en utvärdering av olika program och politiska inriktningar.
Kommissionen har fått ovärderlig hjälp från centrumet i Lissabon med att utarbeta den här rekommendationen, vilket jag ser som ett positivt steg för både narkotikamissbrukarna och folkhälsan i allmänhet.
