# ID: svediakorp-gov433705
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 943
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tack för att ni ger mig tillfälle att ta till orda på nytt.
Jag skall begränsa mitt svar till några huvudpunkter.
Först och främst välkomnar jag det faktum att de som har tagit till orda - eventuellt med ett undantag - har uttalat sitt stöd för Harbours betänkande och dessutom tydligt och eftertryckligt stöder principen om den inre marknaden.
Utan stöd från parlamentet skulle kommissionen stå rådlös inför eventuella åtgärder för att vidare främja den inre marknaden.
Jag kan försäkra Harbour om att jag skall diskutera saken med mina liberala vänner och framföra vad de har gått miste om i kväll.
Harbour kommer säkert ihåg att det liberala inslaget i parlamentet är något mindre än den grupp som han själv företräder.
Personligen beklagar jag detta faktum, men så är det bara.
Både Harbour och Martin har talat om Europeiska rådet.
Det förekommer att Europeiska rådet i förbigående ber de berörda ministrarna att ta itu med detta ärende och därefter gå vidare med angelägna ärenden.
Jag erinrar mig att Europeiska rådet för ungefär ett år sedan sade att kommissionen och ministerrådet måste gripa sig an gemenskapspatentet så snart som möjligt.
Ingenting har hänt.
Det är inte särskilt meningsfullt att Europeiska rådet uttalar sig i allmänna ordalag.
Jag önskar att man i större utsträckning ägnade sig åt de ärenden som är brådskande.
Harbour nämnde även frågan om säljfrämjande åtgärder.
Kommissionen kommer att göra sitt bästa för att hjälpa det grekiska ordförandeskapet att enas om en slutsats i detta mycket viktiga ärende.
Jag kommer att ta upp frågan med de medlemsstater som fortfarande har problem.
Enligt min mening är förslaget förenligt med uppföljningen till grönboken om konsumentskydd, såsom min kollega Byrne och jag vid många tillfällen har påpekat.
Martin talade om ett europeiskt hälsokort.
Det kan kanske vara av intresse att veta att kommissionen vidtar vissa åtgärder på hälsoområdet.
Frågan gäller medborgare som inte kan erhålla en snabb behandling i sitt eget hemland och därför vill söka vård i utlandet.
Europeiska gemenskapernas domstol avkunnade för inte så länge sedan en dom där man slog fast att detta inte bara skall vara tillåtet, utan även att ersättning skall betalas ut till patienten i enlighet med de regler som gäller i hemlandet.
Frågan är nu om denna patient måste inhämta ett godkännande från myndigheterna i hemlandet innan han eller hon söker vård i utlandet.
Under förra veckan hölls det ett möte om denna mycket viktiga fråga i den så kallade reflexionsgruppen på hög nivå.
Jag och mina kolleger kommissionsledamot Diamantopoulou och kommissionsledamot Byrne närvarade för att försvara principen att detta även har att göra med den inre marknaden, eftersom den fria rörligheten för tjänster även omfattar personer som beger sig utomlands för att söka vård.
Därför är detta en aspekt av den inre marknaden som dessutom på ett direkt sätt berör medborgarna.
För vad är viktigare för en människa än hennes hälsa?
Detta kan kanske vara av intresse för Martin.
Han kan lita på att mina kolleger och jag är fast beslutna om att driva detta ärende, även om vissa medlemsstater inte är överens om detta synsätt.
Det är ett hinder.
Angående den fråga som Karas tog upp om olika skattehinder kan jag bara upprepa att kommissionen inte sitter med armarna i kors.
Vi utnyttjar överträdelseförfarandet, särskilt om medborgare i en medlemsstat får skattelättnader om de betalar in avgifter till en pensionsfond i den egna medlemsstaten, men inte får det om de betalar avgifter till en pensionsfond i en annan medlemsstat.
Detta vore ett uppenbart fall av diskriminering mot den andra medlemsstaten.
Kommissionen inledde nyligen en rad överträdelseförfaranden.
I ett av ärendena har Europeiska gemenskapernas domstol redan avgjort att detta inte är tillåtet.
Kommissionen är fast besluten att vidta åtgärder mot skattemässiga hinder i de fall då dessa påverkar den inre marknaden, dock endast där så är möjligt enligt fördraget.
Som ledamöterna säkert är medvetna om krävs det enhällighet på skatteområdet.
Det är ytterst svårt att uppnå enhällighet bland 15 medlemsstater.
Att uppnå enhällighet bland 25 medlemsstater vore nära nog omöjligt.
Beträffande McCarthys kommentar om resultattavlan vill jag säga att det är otrevligt men samtidigt nödvändigt att fästa medlemsstaternas uppmärksamhet på vad de har att uträtta.
Resultattavlan är en form av? mjuk lagstiftning?, grupptryck eller bästa praxis.
Det är inget rättsligt instrument även om det hör samman med frågan om överträdelseförfaranden.
Därför är vi fast beslutna att även fortsättningsvis offentliggöra dessa resultattavlor.
Som McCarthy sade måste vi göra vårt allra bästa för att genomföra det vi enades om i Lissabon.
Enligt slutsatserna från Lissabon skall det finnas ett mikroekonomiskt program för strukturell anpassning.
Det uppnås alltför få konkreta resultat och vi sköter oss inte som vi borde.
Det stämmer att hindren oftast dyker upp i rådet.
Jag upplyser dem regelbundet om att de måste arbeta snabbare.
Detta gäller även övertagandedirektivet som McCarthy och andra har nämnt.
Avslutningsvis håller jag helt och hållet med Gil-Robles Gil-Delgado om att vi borde se till att det inte föreligger några hinder mot att etablera små och medelstora företag.
Det tar mycket längre tid att etablera sådana företag i Europa än i Förenta staterna.
Om vi menar allvar med att gå om Förenta staterna i fråga om etableringen av små och medelstora företag, måste vi se till att vi handlar på det sätt Gil-Robles Gil-Delgado talade om.
