# ID: svediakorp-gov433676
# author: Maes (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionsledamot, ärade kolleger!
Det är egentligen förunderligt att det här i kammaren endast hörs enhällighet i kväll medan så många obskyra krafter bakom skärmarna försöker undergräva en sådan förordning och finansieringen av den.
Det har att göra med det faktum att rätten att själv bestämma över den egna personen, den egna fruktbarhets- och fortplantningsförmågan fortfarande inte har accepterats.
I vissa kretsar har man tydligen fortfarande inte förstått att man inte kan frånta kvinnor den rätten.
Lika litet kan man frånta män den rätten, men det har det under tidernas gång alltid funnits mer förståelse för.
När vi i dag ser på situationen så ser vi att det finns stora skillnader.
Om vi ser till Europeiska unionen så kan vi konstatera, och det har det inte sagts något om ännu i dag, att mäns och främst kvinnors önskan att få barn ofta inte kan uppfyllas eftersom det är så svårt att kombinera med ett krävande yrkesliv och ett intensivt liv överhuvudtaget.
Hittills har vi inte upplevt det som ett kollektivt problem.
Vi vet dock i alla fall att önskan att få barn hos många kvinnor faktiskt ligger högre än det genomsnittliga 1,4 barn per familj som är fallet i till exempel Belgien.
I tredje världen är det snarare tvärtom.
Där är kvinnans fruktbarhet naturligtvis en välsignelse men samtidigt är det en förbannelse eftersom antalet barn där ofta är högre än vad man önskar och då minskar möjligheterna att ge de barnen en vettig utbildning.
Det har naturligtvis att göra med den fattigdom som dessa kvinnor och barn lever i.
Männen också naturligtvis men antalet ensamstående kvinnor som på egen hand måste ta hand om sina barn ökar alltmer.
Situationen är mycket allvarlig.
Sist hörde jag vid valet i Kenya, i ett av slumområdena i Nairobi av någon som var socialarbetare där, att kvinnorna hade så stora svårigheter att föda upp sina barn att de vägrar att gifta sig eftersom de då får en som slår dem och som de också måste sköta om.
Fattigdomen har upplöst familjelivet så till den grad att de säger: vi försöker hellre klara oss på egen hand.
De barnen har naturligtvis olika fäder som struntar totalt i kvinnorna och i barnen.
Vi inser inte vikten av det här programmet för annars skulle vi ställa alla budgetomsorger åt sidan och anslå mycket mer medel för det här.
Jag talade dock om samhällskonsekvenser.
Hos oss i Europeiska unionen och i de rika länderna leder det här till vad vi då kallar åldrandefenomenet, i fattiga länder leder det till överbefolkning och djupare fattigdom som ofta antar strukturella former.
Er förordning är dock absolut inte inriktad på de stora samhällsföreteelserna.
Det är egentligen grundläggande, den hjälp, det tillträde som kvinnor och män men främst kvinnor faktiskt måste ha för att kunna slippa de fruktansvärda konsekvenserna av oönskade graviditeter, de fruktansvärda konsekvenserna av våldtäkter men även de fruktansvärda konsekvenserna som förekommer i andra samhällen.
Jag hörde talas om ett fall där romer-kvinnor steriliseras mot sin vilja när de föder barn.
Utan att veta det görs alla dessa kvinnor ofruktsamma.
Allt det är naturligtvis en följd av okunskap men främst av djup fattigdom.
Därför kommer vi att stödja föredraganden och de som lagt fram ändringsförslag för att bekämpa dem här i världen som genom motstånd försöker misstänkliggöra de förordningar, medel och de personer som ivrar för att främja reproduktiv hälsa.
Vi skall göra allt för att se till att de ekonomiska medlen även i framtiden kan höjas och användas på ett bra sätt.
Med tanke på spridningen av aids måste vi dock konstatera att alla våra medel just nu är otillräckliga.
Lyckligtvis har den officiella politiken nu ändrats men för några år sedan talade man i Kenya inte ens om för mödrar som väntade barn som var smittade med hiv-viruset att de var smittade, man hade nämligen i alla fall inga medel för att göra något åt det.
Nu har vi som tur är de medel som kan hindra att den här fruktansvärda sjukdomen överförs från mor till barn.
Att 36 miljoner människor måste leva med hiv-viruset och att miljoner människor dör varje år, det måste de som i dag endast bekymrar sig om det ofödda livet och låter det födda livet förgås pränta in i sitt medvetande.
(Applåder)
