# ID: svediakorp-gov433675
# author: Boudjenah (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 498
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ingen kan längre neka till sambandet mellan fattigdom och avsaknad av rättigheter när det gäller reproduktion och sexualitet.
Ingen kan heller bortse från angreppen i vissa länder mot kvinnors rättigheter på området.
Kvällens debatt gör det möjligt att snabbt uppdatera frågan och bevilja konsekventa medel till inrättandet av infrastruktur för den mest sårbara delen av befolkningen, till information, elementär folkhälsovård och preventivmedel.
Åtagandena från den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Kairo måste bibehållas och uppfyllas.
När över tio miljoner barn dör varje år i utvecklingsländerna av sjukdomar som kan botas och fyrtio miljoner aidssjuka och hiv-positiva också lever i utvecklingsländerna är initiativen från Europeiska unionen desto viktigare som den nuvarande situationen också kännetecknas av Förenta staternas försök, vilket lyckligtvis för närvarande misslyckats, att i den handlingsplan som nyligen antogs i Bangkok skriva in, jag citerar, främjande av trohet och kyskhet som det enda sättet att skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar eller aids.
Denna debatt måste förbli seriös, och jag tackar vår föredragande för ansträngningarna i denna riktning.
Ett samhälle som skapar modellen med en s.k. idealfamilj kan bara vara ett moralistiskt och sekteristiskt samhälle där kvinnorna alltid blir de första offren, eftersom deras rättigheter alltför ofta är beroende av männens goda vilja, vare sig de är fäder, äkta män eller bröder.
Vilket samhälle tror man att man bygger upp mellan det amerikanska District of Columbia, där man fortfarande lagligt anser sexuella förbindelser utanför äktenskapet som straffbara, och Nigeria, där kvinnorna stenas av samma anledning?
Kvinnans frigörelse och allas utveckling kräver alltså rättigheter och åtgärder.
Detta förutsätter att kvinnan har en odiskutabel rätt att fritt förfoga över sin kropp, utan något som helst tvång, och att lika fritt välja tidpunkt för moderskapet.
När det gäller rätten till abort återstår den att försvara och till och med att förvärva för samtliga kvinnor, även i Europa.
I det sammanhanget skulle jag, efter att ha varnats av kvinno- och feministorganisationer i Polen, vilja uppmärksamma kommissionen och rådet på ett konkret och aktuellt hot.
Den polska regeringen skulle i dag kräva att i anslutningsfördraget, som snart skall undertecknas med unionen, få införliva en hänvisning till moral, kultur och främjande av livet som faktiskt skulle legitimera den befintliga restriktiva abortlagstiftningen i Polen.
I likhet med 60 procent av befolkningen i detta land som protesterar mot lagen, ansluter jag mig till uppropet mot att skriva in detta uttalande i anslutningsfördraget.
Kommissionen och medlemsstaterna skulle då ge en mycket dålig signal till dem, särskilt kvinnorna, som tror på värden som frihet, värdighet och frigörelse i våra europeiska samhällen.
Avslutningsvis måste vi ändra det faktum att medlen för utvecklingsstöd som ägnas åt hälsa och utbildning är så anspråkslösa.
Jag stöder därför det belopp som Sandbaek föreslår i sitt betänkande.
