# ID: svediakorp-gov433659
# author: Wachtmeister (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 245
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill tacka vår kollega Redondo Jiménez för ett gott arbete.
För det första vill jag säga att jag inte har någonting emot de delar som berör skogsbränder och luftföroreningar, eftersom det är en gränslös företeelse som berör samtliga länder på samma sätt.
Däremot kan vi inte ställa oss bakom den tredje delen, som handlar om gemensam övervakning av den biologiska mångfalden.
Varför?
Jo, det är nämligen en fråga som endast berör medlemsstaterna, eftersom det inte går att jämföra den biologiska mångfald som finns i norra Skandinavien med den som finns i södra Spanien eller den i den grekiska övärlden med Irlands västkust.
Dessutom kan ingen i dag tala om vad som menas med en biologisk mångfald i ett europeiskt perspektiv.
Om man frågar kommissionen vilken gemensam skogspolitik som finns i Europa, får man till svar att det inte finns någon.
Om kommissionen då gång på gång skjuter in nya kontrollinstrument, skapas en politik i tysthet, vilket inte kan accepteras.
Dessutom gäller denna fråga äganderätt.
Om man i politiken skulle bedöma att den biologiska mångfalden på en fastighet eller i ett området är så viktig att den skulle behövas bevaras i framtiden - vissa öar nämndes här alldeles nyss - vem ersätter då den som förlorar sin tillgång?
Ersättningsfrågan är i dag en fråga för varje medlemsstat.
Var är logiken i hela beslutet?
