# ID: svediakorp-gov433636
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,064
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Låt mig börja med att säga att seriösa vetenskapliga studier har visat att det inte finns någon anledning till oro vad gäller frågan om huruvida ammunition med utarmat uran är skadligt för hälsan.
Från kommissionens perspektiv vill jag framför allt hänvisa till den expertgrupp enligt artikel 31 i Euratomfördraget som sammankallades i början av 2001, där inte bara medlemsstaternas experter utan även företrädare för UNEP, IAEA, WHO och Nato ingick.
Gruppen granskade framför allt långvarig kontamination från användning av ammunition med utarmat uran på Balkan och de eventuella radiologiska hälsoriskerna för lokalbefolkningen och de internationella biståndsgrupperna efter kriget.
Gruppen studerade inte de faktiska hälsomässiga konsekvenserna för de soldater som var stationerade i området, eftersom detta ligger utanför gemenskapens ansvarsområde och skall behandlas inom andra forum såsom Nato.
Även här vill jag hänvisa till slutsatserna i parlamentets egen STOA-rapport från maj 2001, där man kom fram till i stort sett samma resultat i denna fråga.
Den 6 mars 2001 offentliggjordes yttrandet från expertgruppen enligt artikel 31 i Euratomfördraget.
I korthet drog man slutsatsen att det inte föreligger någon större risk ur radiologisk synvinkel, vare sig för orsakande av cancer på kort sikt eller för omfattande miljöpåverkan.
Det var inte nödvändigt med något omfattande ingripande i de berörda områdena.
Andra rapporter av UNEP den 13 mars 2001, WHO den 1 maj 2002 och UK Royal Society den 12 mars 2002 innehåller liknande slutsatser.
Dessutom tar de två sistnämnda rapporterna även upp uranets kemiska toxicitet och drar slutsatsen att det sannolikt inte kommer att uppstå några skadliga effekter på njurar eller andra organ.
I slutet av mars 2001 drog min kollega kommissionsledamot Wallström slutsatsen att det inte föreföll krävas några ytterligare åtgärder vad gäller tillämpningen av de grundläggande säkerhetsnormerna för skydd av arbetstagarens och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning.
Som redan har nämnts har de undersökningar av den kemiska toxiciteten som inte omfattas av Wallströms rapport sedan dess behandlats i rapporterna från WHO och UK Royal Society.
Även om expertgruppen enligt artikel 31 i Euratomfördraget drog slutsatsen att det inte förelåg något behov av individuella kontroller av kommissionens egen personal och andra som varit verksamma i området, föreslog ändå kommissionens hälsovårdsenhet att de berörda tjänstemännen skulle genomgå ett program för kontroller och urinanalys.
Ingen hälsoeffekt som har att göra med utarmat uran har iakttagits.
Jag skall nu övergå till att tala om kommissionens verksamhet beträffande antipersonella landminor.
Efter Europaparlamentets och rådets förordningar 1724 / 2001 och 1725 / 2001 om en förstärkning av Europeiska unionens bidrag till kampen mot antipersonella landminor, har Europeiska unionen intagit en ledande roll för att främja en bättre samordning mellan olika program och för att få till stånd styrka, förutsägbarhet och samarbete mellan olika partner på fältet.
Detta innebär bland annat ett starkt stöd från Europeiska gemenskapen för att genomföra Ottawakonventionen om förbud av minor, enligt vilken alla antipersonella minor skall vara borttagna senast år 2009.
Inom ramen för den nya förordningen om antipersonella minor som skapar en särskild rättslig grund för samordning på europeisk nivå, bidrog gemenskapen med upp till 30 miljoner euro till minröjningsåtgärder.
Genom att på ett integrerat sätt utnyttja olika gemenskapsinstrument såsom geografiska budgetposter inom ECHO, APL och RRM har kommissionen framför allt givit stöd till undersökningar, röjning, och offerstöd samt ekonomisk och social rehabilitering för de minröjda områdena och den omflyttade befolkningen.
På unionsnivå uppgår Europeiska gemenskapens insatser och medlemsstaternas verksamhet sammantaget till 143 miljoner euro.
Detta gör Europeiska unionen tillsammans med Förenta staterna till den största bidragsgivaren i kampen mot antipersonella minor, inklusive destruktion av lager och inrättande av lokal kapacitet.
För att garantera hållbarhet på längre sikt antog kommissionen i december 2002 Europeiska kommissionens åtgärdsstrategi för minor och fleråriga indikativa program för perioden 2002-2004.
Detta dokument utarbetades genom intensivt samarbete med medlemsstaterna, Förenta nationerna, Förenta staterna och övriga organ som arbetar med minröjning.
Under de kommande veckorna kommer kommissionen att göra vad som krävs för att presentera denna strategi för Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik.
Avslutningsvis vill jag säga några ord om klusterbomber och andra typer av blindgångare.
Konventionen om konventionella vapen (CCW) är den internationella ram som för närvarande ligger till grund för ett förbud mot och eliminering av vapen som har urskillningslös verkan eller orsakar överdrivna skador och lidanden.
De flesta medlemsstater i EU har anslutit sig till CCW och arbetar med att revidera konventionen för att ytterligare förbjuda vissa vapenkonstruktioner, såsom explosiva lämningar av krig och röjningsskydd, och upprätta gemensamma principer om varianter som är utlösningsokänsliga, självförstörande och självdeaktiverande.
Om man enas om dessa principer skall de tillämpas på fordonsminor och substridsdelar - eller bomber som avfyras från vapenbärare såsom flygplan, missiler, minfältsläggare och så vidare.
Revideringen av CCW befinner sig fortfarande på arbetsgruppsnivå: en för fordonsminor och en annan för substridsdelar.
Kommissionen följer diskussionerna i båda grupperna på nära håll.
Revideringen är tänkt att resultera i nytt protokoll till CCW om problem som har att göra med explosiva lämningar av krig, däribland klusterbomber och substridsdelar, för att se till att dessa vapen kan upptäckas och är utrustade med effektiva mekanismer för självförstörelse.
Arbetet med protokollet stöds av EU i form av en gemensam ståndpunkt och en rad gemensamma åtgärder där man kräver konkreta insatser för att ta itu med denna fråga inom ramen för CCW.
För närvarande undersöker man möjligheten att utarbeta ytterligare gemensamma ståndpunkter med anledning av de förslag som har presenterats.
Låt mig avslutningsvis nämna att kommissionen, utöver sitt internationella deltagande i CCW, på en konkret och operativ nivå redan bidrar med indirekta men påtagliga insatser för att minska det hot som klusterbomber och andra blindgångare utgör, genom den verksamhet som bedrivs med avseende på antipersonella landminor.
Minröjning omfattar de jure och de facto röjning av andra blindgångare, även om instrumentet inte är avsett särskilt för substridsdelar.
Vi är redan involverade i sådana mer omfattande röjningsarbeten i länder som Laos, Kosovo och Afghanistan, där problemet med antipersonella minor är intimt förknippat med spridningen av blindgångare.
