# ID: svediakorp-gov433635
# author: Yannitsis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 832
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, värderade ledamöter av Europaparlamentet!
Europeiska unionen hyser allvarlig oro över de dödsfall och personskador som varje år orsakas av oexploderad ammunition, som blivit kvar efter väpnade konflikter.
Förutom de direkta dödsfallen och skadorna bland civilbefolkningen är det kvarvarande explosiva krigsmaterialet ofta till hinder för den humanitära hjälpen, de fredsbevarande styrkorna, återuppbyggnadsarbetet efter ett krig och för utvecklingen över huvud taget.
Därför har unionen spelat en aktiv roll i diskussionen om det kvarvarande explosiva krigsmaterialet inom ramen för avtalet om vissa konventionella vapen.
Tillåt mig nämna vissa exempel på unionens verksamhet inom detta område.
I juni 2001 delade unionen ut ett diskussionsunderlag om oexploderad ammunition vid det möte som sammankallats för att diskutera denna ammunition som ett led i förberedelserna för avtalet om vissa konventionella vapen.
Rådet för allmänna frågor presenterade den 19 november 2001 resultatet av arbetet med avtalet om vissa konventionella vapen och begärde därvid att den andra granskningskonferensen skulle inrätta en arbetsgrupp för att ta itu med frågan om kvarvarande explosivt krigsmaterial.
För det tredje, Europeiska unionen överlämnade ett arbetsdokument till den andra granskningskonferensen om avtalet om vissa konventionella vapen i Genève i december 2001 och begärde därvid att man skulle skapa ett rättsligt instrument för att kunna lösa problemet med kvarvarande explosivt krigsmaterial.
Genom detta rättsliga instrument skall man försöka förebygga uppkomsten av kvarvarande explosivt krigsmaterial, bl.a. genom bestämmelser som kräver större tillverkningssäkerhet och mekanismer för självdestruktion.
Man skall också arbeta på att förebygga personskador, som orsakas av oexploderad ammunition som funnits i kvarlämnat explosivt krigsmaterial.
Unionen har dessutom överlämnat ett frågedokument om oexploderad ammunition till den grupp med regeringsexperter som inrättades av den andra granskningskonferensen.
Under mötet med de stater som undertecknat avtalet om vissa konventionella vapen framhöll ordförandeskapet å Europeiska unionens vägnar att unionen vill prioritera skapandet av ett juridiskt bindande instrument för oexploderad ammunition inom ramen för avtalet.
Gruppen med regeringsexperter rekommenderade att man skall inleda överläggningar om ett rättsligt instrument för oexploderad ammunition, och mötet instämde i denna rekommendation.
Rådets arbetsgrupp för denna fråga kommer att diskutera unionens framtida insatser på detta område.
Från rådets sida vill jag påpeka att det inte råder någon enighet bland unionens medlemsstater om att påbjuda ett omedelbart moratorium för användning av alla slags multipelbomber.
Rådet har inte heller fått några informationer om eventuell användning av multipelbomber av någon av Natos medlemmar.
Unionens gemensamma handlingsprogram från november 1997 behandlar i de tre första artiklarna frågan om den generella giltigheten för avtalet om förbud mot minor, genom vilket unionens medlemsstater har förbundit sig att uppnå målet att helt få bort personminorna i hela världen.
Det gemensamma handlingsprogrammet uppdrar åt ordförandeskapet att vidta lämpliga åtgärder.
Dessa åtgärder består än så länge i politiska kontakter med länder som ännu inte har undertecknat avtalet, inklusive de associerade länderna, och de består också i vädjanden om att de skall ansluta sig till detta avtal.
Dessa kontakter tas alltid av det land som innehar ordförandeskapet.
Unionen har dessutom arbetat för avtalets generella giltighet i alla lämpliga fora och speciellt i Förenta nationerna.
Generalförsamlingens beslut om tillämpning av avtalet har fått enhälligt stöd från Europeiska unionens medlemsstater.
Vidare, Europaparlamentets och rådets förordningar av den 23 juli 2001, om insatser mot personminor i utvecklingsländerna och i tredje länder förutom utvecklingsländerna, har en gemensam artikel 3, enligt vilken varje samarbete som finansieras av unionen, när det gäller insatser mot minor, i princip måste inriktas på länder som har undertecknat avtalet om förbud mot minor.
Undantag kan göras endast av humanitära skäl.
Denna inställning från unionens sida har skapat ett kraftigt incitament för anslutning till avtalet om förbud mot minor.
Internationellt är Europeiska unionen och dess medlemsstater den främsta finansiären av insatser mot minor, vilket i sin tur innebär betydande möjligheter att arbeta för efterlevnad av avtalet.
Jag skulle också vilja påpeka att rådet inte har fått några rapporter om att amerikanska och brittiska styrkor använt ammunition som innehåller utarmat uran under den militära insatsen i Afghanistan.
Rådet har inte tagit upp frågan om tillämpningen av protokollet om icke spårbart splitter, ett protokoll i avtalet om vissa konventionella vapen, som alla medlemsstaterna har undertecknat.
Rådet har heller inte fört någon diskussion om det fortsatta arbetet kring denna fråga i Förenta nationerna.
Till sist, rådet har inte tillgång till någon förteckning över den ammunition innehållande utarmat uran som används just nu.
Besluten om användningen av olika typer av ammunition fattas av medlemsstaterna i kraft av deras nationella suveränitet.
Alla medlemsstaterna har undertecknat Genèveavtalen.
Vidare har rådet inte fått några informationer om eventuell användning av ammunition innehållande utarmat uran i Tjetjenien och har inte heller diskuterat om användningen av multipelbomber eller bomber med utarmat uran skall betraktas som en krigsförbrytelse i enlighet med Internationella brottmålsdomstolens stadga.
