# ID: svediakorp-gov433632
# author: Sakellariou (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som vi alla vet hör oexploderad ammunition, landminor och multipelbomber till de vapen som orsakar de mest grymma skador och lemlästning.
De av oss som har varit i konfliktländer - jag har sett sådana bilder i Centralamerika - vet vilken typ av lemlästning och skador man konfronteras med.
Parlamentet har i olika resolutioner om genomförandet av den överenskommelse som ingicks i Ottawa 1997 tagit upp förbudet mot landminor.
Jag vill passa på att berömma kommissionen för det utmärkta arbetet på området minröjning men även för upplysningsarbetet för att bannlysa landminor.
För närvarande arbetar man med förberedelserna inför nästa revisionskonferens om överenskommelsen från Ottawa som kommer att äga rum i Bangkok i september i år.
Jag hoppas verkligen att även de sista europeiska staterna, som ännu inte har ratificerat avtalet från Ottawa, skall hinna ikapp till dess.
Jag väntar med spänning på rådsordförandens svar på frågan.
Han skulle ju också kunna ge parlamentet ett glädjande besked från Grekland.
Den internationella kampanjen mot landminor har redan gjort stora framsteg.
För närvarande görs stora ansträngningar för att även icke-statliga konfliktparter skall underteckna avtalet från Ottawa.
Detta är ett arbete som görs av en icke-statlig organisation -? Appell de Genève? -, och jag tror att vi kan vara glada att det finns icke-statliga organisationer som gör det arbete som de statliga instanserna inte kan genomföra.
I Somalia har exempelvis 15 icke-statliga organisationer och krigsparter undertecknat avtalet.
Ett särskilt allvarligt problem utgör också multipelbomberna, som orsakar så förfärliga skador på oskyldiga civila och som slår så urskillningslöst att de absolut måste förbjudas.
Kollegerna före mig beskrev detta, och jag skall fatta mig helt kort.
Alla har hört beskrivningar av de hemska skadorna av multipelbomber.
Särskilt förfärande är att det splitter från multipelbomberna som stannar kvar i kroppen på en människa knappast någonsin kan avlägsnas.
Bomberna slår inte bara urskillningslöst i den meningen att de drabbar såväl civila som soldater, utan de är oprecisa även i geografisk mening: ungefär motsvarande 350 fotbollsplaner per multipelbomb.
Det är alltså omöjligt att sikta direkt på militära mål, och därmed ökar risken att oskyldiga skadas.
Slutligen fungerar bomberna urskillningslöst även tidsmässigt eftersom bomber som inte exploderar kan förbli skarpa i flera år.
Slutligen påminde parlamentet i december 2001 om FN-överenskommelsen om vissa konventionella vapen från 1980 och krävde ett omedelbart stopp för användningen av multipelbomber.
Ett stopp är självklart bara den näst bästa lösningen tills det äntligen går att införa ett förbud mot dessa omänskliga vapen.
Jag tror dock att den mest pragmatiska ståndpunkten är att först och främst införa ett stopp.
Europeiska unionen skulle kunna föregå med mycket gott exempel.
