# ID: svediakorp-gov433630
# author: Lannoye (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 389
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Utarmat uran har i stor utsträckning använts för att tillverka granater och stridsvagnsammunition som i överflöd släpptes ut över irakiskt territorium under kriget i Persiska viken, men även i Bosnien och Kosovo.
Vid nedslaget förflyktigas detta uran i små partiklar som kan inandas av människan eller spridas i omgivningen där det med hjälp av vinden kan ligga kvar för att slutligen också inandas.
Dessa partiklar sänder ut alfaradioaktivitet, som är särskilt aggressiv mot levande vävnad.
Partiklar från utarmat uran som fastnar i organismer kan allvarligt skada hälsan inte bara bland militärerna utan även hos civila.
Det förefaller mig därför tydligt att vapen och ammunition med utarmat uran avses direkt i FN: s konvention från 1980 om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar.
Förenta nationernas underkommission för mänskliga rättigheter uttalade sig i den riktningen redan för flera år sedan.
Men hittills har ingen åtgärd för att begränsa eller förbjuda detta vidtagits.
Den vetenskapliga osäkerheten när det gäller mätbara effekter på hälsan används därför som argument för att inget göra.
Försiktighetsprincipen borde ändå innebära att man i ett tilläggsprotokoll till konventionen från 1980 uttryckligen förbjuder dessa vapen med utarmat uran.
Det är vad min grupp kräver.
Förra veckan var vi i Irak och på sjukhuset i Basra såg vi med fasa och sorg cancersjuka barn och barn med medfödda missbildningar.
De siffror som publicerats av universitetet i Basra för regionen är skrämmande.
Mellan 1990 och 2001 har andelen medfödda missbildningar hela tiden ökat och i detta fall sjudubblats.
Att föräldrarna smittats av utarmat uran är den faktor som logiskt ifrågasätts av vetenskapsmännen.
Vi har inte rätt att låta sådana här situationer återupprepas, som är konsekvensen av verkliga krigsförbrytelser.
I motsats till vad som officiellt förnekas har i Afghanistan ändå ännu mer kraftfulla vapen använts, försedda med ett lager av utarmat uran och till och med naturligt uran.
Det handlar om fjärrstyrda bomber och kryssningsmissiler.
Jag anser att det åligger Europeiska unionen att ta ett initiativ för att bromsa den nuvarande upptrappningen och förbereda ett definitivt förbud mot vapen som, på samma sätt som multipelbomber och landminor, är moraliskt oacceptabla.
