# ID: svediakorp-gov433616
# author: Queiró (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 535
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under år 2002 ägde en enorm debatt rum och en riklig lagstiftningsproduktion skedde angående det så kallade området med frihet, säkerhet och rättvisa.
Av uppenbara skäl uppstod behovet att fastställa mer ambitiösa mål i frågor som olaglig invandring, gränskontroll, den europeiska arresteringsordern, asyl samt det polisiära och rättsliga samarbetet bland andra.
Till denna utveckling bidrog också på ett positivt sätt, vilket jag inte kan förneka, kommissionens ansvarige på detta område, António Vitorino, som jag här passar på att gratulera.
Men vi får inte glömma att dessa frågor är enormt politiskt känsliga.
Vi håller här på att gå in på de traditionella gränserna för staternas suveränitet, vilket inte kan ignoreras eller underskattas.
De senaste internationella händelserna påminner oss om att Europeiska unionen fortfarande består av suveräna stater.
Men det är också dess medborgares rättigheter och skyldigheter som det här handlar om och de måste erkännas och definieras på ett ansvarsfullt sätt, och på så sätt försöka motsvara de behov som den aktuella situationen tvingar på alla.
Herr talman!
På den korta tid jag har till mitt förfogande vill jag koncentrera mig på de nya terrorhoten som kräver ett ingripande på europeisk nivå och en internationell solidaritet.
I själva verket har sättet att hantera terrorismen på i dag inget att göra med hur det skedde under 70- och 80-talet.
Vi vet i dag att hotet från terrorismen inte är särskilt synligt och det har sin grund i skäl som ligger bortanför de politiska skälen.
I allmänhet agerar man illegitimt, jag upprepar det, illegitimt i namnet av en civilisation med målet att konfrontera vår egen civilisation.
Den nuvarande terrorismen är bekant, den väljer målen utifrån hur synliga resultaten av aktionen är, vilket för övrigt gör oss alla och våra institutioner till möjliga mål.
Vi vet också att den är mycket rörlig och har tillgång, precis som alla vi andra, till moderna kommunikationsmedel.
Vi vet att deras finansieringskällor är många och att de många gånger använder fullt respektabla verksamheter som täckmantel.
Det är också viktigt att vi vet att de med all säkerhet förfogar över massförstörelsevapen, framför allt kemiska och biologiska.
Inför denna bild måste vi finna lösningar som naturligtvis går över det nationella områdets gränser och gäller rättslig kompetens och den inre säkerheten, vilket naturligtvis understryker vikten av denna debatt.
Det är odiskutabelt att dessa nya terroristhot kräver ett agerande på europeisk nivå.
Ett självständigt agerande på nationell nivå är inte längre tillräckligt för att försvara befolkningen.
Men denna vår oro betyder inte att vi utan vidare försvarar en utvidgning av regeln om gemenskapsinitiativ och en kvalificerad majoritet på hela detta område.
Vi anser att denna utveckling inte nödvändigtvis måste betyda att alla unionens processer måste genomföras eller tillämpas på samma sätt.
Jag är säker på att det är positivt att fatta besluten i rättsliga och inrikes frågor och uppnå en förenklad struktur av pelarna utan att det innebär att störa det nödvändiga samarbetet mellan nationella regeringar och myndigheter tillsammans med Europeiska unionens gemensamma förvaltning.
