# ID: svediakorp-gov433615
# author: Flautre (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 389
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även jag vill tacka Ludford.
Jag tycker att hon genom sina relevanta muntliga frågor gjort det möjligt för oss att ha en debatt som uppenbarligen är mycket intressant.
Jag instämmer i stort sett i hennes analys.
Jag tror faktiskt att man inte kan anklaga rådet för att ha lidit brist på verksamhet i år.
Man skulle till och med kunna säga att rådet drabbats av ett slags febril verksamhet, under tydligt inflytande av stämningen från den 11 september, en sorts ultrasäkerhetsreaktion från den allmänna opinionen och mer direkt röstfiske, vilket på ett ganska tydligt sätt visar att granskningen av ett antal frågor skulle tjäna på att fördelas rättvist mellan opinionen, via Europaparlamentets ståndpunkter, och initiativen från kommissionen.
Summan av nationell egoism gäller inte som lag när det handlar om europeiskt allmänt intresse.
Jag skulle vilja fästa er uppmärksamhet på ett pågående arbete.
Min grupp har haft nöjet att samla ett antal föreningsaktörer från hela Europa som arbetar med frågan om åsidosättande av utlänningar inom EU.
Det är ganska skrämmande.
De analyser som gjorts, land för land, visar på en avsevärd utveckling som är mycket oroande.
Lägren växer snabbt: läger av alla former och alla slag, med eller utan stadga, öppna eller slutna, där man sorterar utlänningar, behåller dem, stänger in dem, straffar dem, håller dem varma inför ett återvändande som kan vara påtvingat eller ej.
Jag anser att dessa uppenbara förnekanden av dessa människors rätt att exempelvis begära asyl i Europa är mycket oroande.
Jag uppmanar kommissionen att titta noga på denna praxis och, eftersom den i första hand faller under nationalstaterna, granska på vilket sätt den europeiska politiken kan åstadkomma eller främja agerande av denna typ från medlemsstaterna.
Vi har exempelvis konstaterat vid detta seminarium att avtalen om återtagande egentligen var ett incitament för medlemsstaterna att inrätta sådana läger.
För att åstadkomma tillfredsställande resultat är alltså frågan slutligen, enligt min mening, från konventets arbetsgrupp, om vi bör uppmuntra rådet att arbeta i år, eller om vi bör vänta på att nya beslutssätt möjliggör en bättre balans mellan de tre aspekterna inom det område som vi talat om just nu.
