# ID: svediakorp-gov433610
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,385
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr minister, mina damer och herrar!
Den årliga debatten om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa ingår i den bredare ramen för de faktiskt genomförda framstegen under det senaste året, tack vara det spanska och det danska ordförandeskapets arbete, men också med blicken mot den kommande utvidgningen och arbetet inom konventet om Europas framtid.
Inledningsvis vill jag gratulera baronessa Ludford till kvaliteten på hennes frågor till kommissionen, och börja med att svara på den första.
Kommissionen anser fortfarande att vi i det framtida fördraget, när det gäller området med frihet, säkerhet och rättvisa, måste fastställa principen om kommissionens ensamrätt till lagstiftningsinitiativ.
Vi anser faktiskt att ett överförande av de flesta lagstiftningsaspekterna till ett medbeslutandeförfarande bara är lämpligt om vi bibehåller ramen med kommissionens rätt till lagstiftningsinitiativ.
Att en eller flera medlemsstater skulle behålla rätten till lagstiftningsinitiativ skulle alltid väcka svårigheter och förvirring vid tillämpningen av gemensamma medbeslutanderegler.
Det kan tilläggas att kommissionens initiativrätt redan i dag är den mest betydelsefulla, just för att den genomförs inom ramen för en interinstitutionell planering i överenskommelse med Europaparlamentet och Europeiska rådet.
När det gäller den andra frågan, om prioriteringar i kampen mot terrorism och olaglig invandring, anser kommissionen att dessa inte bara utgör prioriteringar för år 2002 utan fortfarande är en prioritering under 2003.
Europeiska unionen har gett prov på förmåga att svara på terroristhotet genom att anta ett av de viktigaste instrumenten: den europeiska arresteringsordern och rambeslutet om kampen mot terrorismen.
Enligt kommissionens syn innehåller sluttexten i dessa två lagstiftningsinitiativ en god balans mellan målen att underlätta brottsundersökningarna och straffrättsliga processer mot terroristerna å ena sidan, och å den andra, skyddet för de åtalade, men jag kommer tillbaka till denna fråga litet längre fram.
Europeiska rådet i Sevilla gav en ny impuls för att skynda på alla aspekter av genomförandet av det program som antogs i Tammerfors för att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Man gav prioritet till åtgärder för att bekämpa den olagliga invandringen och att fastställa en gemensam förvaltning av de yttre gränserna.
Men samtidigt fixerade också rådet i Sevilla mål och tidsplaner för att anta andra beslut beträffande asylpolitik och invandring som finns med i slutsatserna från rådet i Tammerfors.
Kommissionen svarade snabbt på denna nya prioritering genom att lägga fram sina förslag om ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna, vilket i huvudsak togs emot positivt av rådet och fördes in i den handlingsplan som i juni förra året inte bara antogs av rådet, utan också nyligen fick stöd från Europaparlamentet i en resolution som röstades igenom förra månaden.
Dessa framsteg måste naturligtvis utvärderas i ljuset av tidsplanen och åtgärdsprogrammet som fastställdes i Tammerfors.
Och de bör respektera en balanserad inriktning mellan de tre komponenterna: frihet, säkerhet och rättvisa.
Kommissionen underströk än en gång i den senaste resultattavlan från den 16 december 2002 att man fortsätter att notera förseningar i tillämpningen av frågorna om asyl och invandring.
Vi hoppas att det grekiska ordförandeskapet, såsom ministern precis har sagt, engagerar sig i att öka insatserna för att anta denna lagstiftning inom den ram som Europeiska rådet i Sevilla har framställt.
När det gäller Ludfords fjärde fråga skulle jag vilja säga att det grekiska ordförandeskapet i sin arbetsordning har prioriterat debatten om familjeåterförening och om långvarigt bosattas status i Europeiska unionen, tillsammans med direktivet som debatterades här i parlamentet i går om inresa för tredjelandsmedborgare i syfte att bedriva verksamhet som anställd och med direktivet om villkoren för inresa och vistelse för studier för tredjelandsmedborgare.
Vi har därför den viktiga lagstiftningsramen för invandringspolitiken som diskuteras i rådet.
Vi skall också lägga till det initiativ som kommissionen kommer att ta nästa månad för att lägga fram ett meddelande om integrationen av tredjelandsmedborgare i de europeiska välfärdssamhällena.
Beträffande framtiden när det gäller beslutsprocesser välkomnar kommissionen slutsatserna från konventets arbetsgrupp för rättsliga och inrikes frågor eftersom man däri erkänner att i asyl- och invandringsfrågor och andra politiska frågor om fri rörlighet bör den allmänna regeln för beslutsfattande vara antagandet av lagstiftningsakter i medbeslutandeförfaranden där rådet beslutar med kvalificerad majoritet.
Jag välkomnar även att denna slutsats i konventets arbetsgrupp har fattats av en stor majoritet.
Angående ändringarna av fördragen, uppmuntrar kommissionen konventet att anta en laglig basregel som är tydligare för utvecklingen av ett europeiskt gemensamt asylsystem som går längre än de minimibestämmelser som just nu diskuteras i rådet.
När det gäller den fråga som ledamoten ställer angående nätverkens nytta och effektivitet vill kommissionen göra klart för parlamentet att man gör en positiv bedömning av arbetet inom de nätverk som har en faktisk operationell inriktning, såsom Europol och Eurojust, eller organ för polischefers arbetsgrupper, det rättsliga europeiska nätverket i civila ämnen eller det straffrättsliga nätverket.
Men vi måste understryka att inte alla nätverk har samma mervärde och att rådet borde ha fler kriterier när man väljer prioriteringar för att inrätta dessa nätverk.
När det gäller förhållandet mellan kommissionen och Europaparlamentet försöker kommissionen noggrant uppfylla ramavtalet som skrevs av de två institutionerna den 5 juli 2000.
I detta sammanhang är det min avsikt att redan nästa vecka i Bryssel informera utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i Europaparlamentet om utvecklingen av de pågående förhandlingarna med tredje land angående avtal om återinresa.
När det gäller frågan om utvärdering av formen för genomförandet av rambesluten för den interna rättsordningen i varje medlemsstat, vill kommissionen uppmärksamma parlamentet på det faktum att utvärderingsformen varierar från rambeslut till rambeslut.
Vi prioriterar i detta ögonblick rambeslutet om kampen mot terrorism, vars genomförande skulle vara slutfört av alla medlemsstater i slutet av år 2002.
Vi håller på att samla in information från medlemsstaterna om detta genomförande och hoppas kunna lägga fram en rapport i slutet av år 2003.
Som alltid ägnar kommissionen särskild uppmärksamhet åt balansen mellan respekten för lagen och skyddet för människors grundläggande rättigheter och kampen mot den organiserade brottsligheten och terrorismen.
I denna mening och på rekommendation av Europaparlamentet, skapade kommissionen ett nätverk av experter om de grundläggande rättigheterna.
Årets rapport från detta expertnätverk är framför allt inriktat på förenligheten mellan åtgärderna som medlemsstaterna antagit och av Europeiska unionen när det gäller kampen mot terrorismen och respekten för de grundläggande rättigheterna.
När det slutligen gäller den femte fråga som ledamoten har ställt angående rambeslutet om processuella garantier för åtalade personer i straffrättsliga processer, gratulerar kommissionen det grekiska ordförandeskapets avsikter att ta upp denna fråga under det informella rådsmötet i Véria i slutet av mars.
Vi kommer för vår del att före detta rådsmöte anta en grönbok om de gemensamma bestämmelserna om processuella garantier för åtalade personer i straffrättsliga processer inom hela unionen.
Denna grönbok kommer att ge det civila samhället och de som arbetar inom rättsväsendet, både i de nuvarande medlemsstaterna och i de framtida medlemsstaterna, möjligheten att bidra till debatten om förslaget till rambeslut som vi anser bör komma upp i slutet av året.
Kommissionen är således inriktad på att fastställa gemensamma minimibestämmelser på detta område, såsom underströks vid presentationen av det årliga arbetsprogrammet för 2003.
Jag skulle vilja avsluta med att säga att arbetet är på gång, om än försenat, angående garantier för lika behandling vid anskaffande och behandling av bevis och om rätten att tiga under straffrättsliga processer, frågor som vi anser vara särskilt viktiga för att skapa en gemensam grund, en gemensam plattform, på det straffrättsliga området och för att göra det ömsesidiga förtroendet och samarbetet med de rättsliga myndigheterna mer effektivt i kampen mot den organiserade brottsligheten.
Kort sagt är framstegen otvetydiga och obestridliga.
De är inte balanserade ur alla aspekter inom området med frihet, säkerhet och rättvisa, men i ljuset av erfarenheterna kan vi bidra till att konventet om det framtida Europa skall kunna övervinna de största svårigheterna av institutionell och processuell karaktär för att unionen skall bli ett område med fred, välstånd, frihet, sammanhållning, säkerhet och solidaritet.
