# ID: svediakorp-gov433609
# author: Petsalnikos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,828
# sentences: 63
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, värderade parlamentsledamöter!
Jag är glad att i dag ha möjlighet att inför Europaparlamentet presentera resultaten för år 2002 av arbetet inom rådet för rättsliga och inrikes frågor.
Det grekiska ordförandeskapet fäster särskilt stor vikt vid parlamentets roll, dialogen med parlamentet och nödvändigheten att komma fram till en gemensam politik i de frågor som berör oss.
Här skulle jag vilja tacka baronessan Ludford, vars muntliga fråga utgör utgångspunkten för vår debatt i dag.
Under år 2002 har rådet arbetat systematiskt i syfte att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i enlighet med de riktlinjer som fastställdes speciellt av Europeiska rådet i Tammerfors.
Inom ramen för detta arbete har rådet antagit en hel rad rättsakter om polisiärt och rättsligt samarbete i både straffrättsliga och civilrättsliga frågor.
Rådet har antagit över 100 rättsakter, inklusive förordningar, rambeslut, beslut och gemensamma ståndpunkter, resolutioner, rekommendationer och andra rättsakter.
I detta arbete har parlamentet lämnat viktiga bidrag genom samrådsförfarandet, men det har också bidragit genom sina förvisso utomordentliga resolutioner.
Bland de rättsakter som antagits skulle jag speciellt vilja nämna Eurojust som unionens organ för att stärka kampen mot de allvarligaste formerna av brottslighet, liksom även antagandet av rambesluten om den europeiska arresteringsordern, förfarandet för utlämning mellan medlemsstater, och dessutom bekämpandet av terrorismen.
Vidare måste jag nämna skapandet av Europeiska flyktingfonden, inrättandet av Eurodac, för att kunna jämföra fingeravtryck, införandet av minimiregler för att erbjuda tillfälligt skydd i händelse av ett massivt inflöde av flyktingar, en heltäckande plan för bekämpning av olaglig invandring och flyttning inom Europeiska unionen, planen för bevakning av de yttre gränserna, den gemensamma listan över tredje länder, vilkas medborgare måste ha visum, och motsvarande lista över tredje länder, vilkas medborgare inte behöver visum, och den enhetliga blanketten för uppehållstillstånd för medborgare från tredje länder.
Slutligen har vi i fråga om civilrättsliga och handelsrättsliga mål kommit fram till en politisk överenskommelse om ett system för rättsligt samarbete, när det gäller föräldraansvaret för att tillvarata barnets intressen.
Efter denna uppräkning, som tydligt visar vad vi har hållit på med, kommer jag nu till frågorna, och jag vill påpeka att skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa bygger på principerna om öppenhet och demokratisk kontroll, och jag kan försäkra att rådet också i sin fortsatta verksamhet kommer att eftersträva största möjliga samarbete med alla Europeiska unionens organ och en konstruktiv dialog med medborgarna.
I detta syfte samarbetar rådet med Europaparlamentet och begär dess yttrande i arbetets inledningsskede och följer helt de regler för samråd som finns i fördragen.
För övrigt kommer ordförandeskapet till Europaparlamentet i början av varje sexmånadersperiod för att presentera sitt arbetsprogram, liksom också resultaten från mötena med rådet för rättsliga och inrikes frågor.
Vidare vill jag påminna om att rådet svarar på samtliga skriftliga och muntliga frågor från parlamentsledamöterna.
Samtidigt förstärks hela tiden de informella kontakterna, speciellt under sammanträdena i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter eller också i samband med de informella ministermötena.
Och till sist, detta samarbete kommer att stärkas ytterligare genom det nya Nicefördraget, som numera innebär tillämpning av medbeslutandeförfarandet i vissa frågor, som tidigare tillhört vårt kompetensområde.
När det gäller den andra frågan, om mycket känsliga frågor som berör rättsväsendet och de inre angelägenheterna, anser rådet inte att det har krävts alltför lång tid för att anta gemenskapens rättsakter.
För det första vittnar antalet och innehållet i de rättsakter som antagits om det betydande arbete vi har utfört för att förverkliga området med frihet, säkerhet och rättvisa.
Förutom kravet på snabbhet är det lika nödvändigt att kräva en noggrann genomgång av varje fråga och respekt för alla procedurregler och då speciellt samråd och medbeslutande, så att rådet tar tillbörlig hänsyn till Europaparlamentets uppfattning.
Av denna anledning begärs yttrandena ofta in med ganska snäva tidsfrister, och då är syftet att så mycket som möjligt påskynda rådets antagande av rättsakterna.
När det gäller den tredje frågan, påpekar rådet att det bedriver sin verksamhet i enlighet med reglerna i fördragen.
Som exempel kan nämnas att frågor om invandring behandlas under rubrik IV i Fördraget om Europeiska gemenskapen, medan den brottsliga verksamheten bland dem som organiserar den olagliga invandringen behandlas i reglerna under rubrik VI i Fördraget om Europeiska unionen.
Frågans komplexitet kräver förvisso ett konkret förfarande, men detta bygger på fördraget och naturligtvis inte på rådets inställning.
Som bekant har rådet ingen behörighet att ändra fördraget.
Vi följer naturligtvis arbetet i konventet om Europas framtid, som troligen, vilket vi hoppas, kommer att utmynna i nya perspektiv.
Till dess kan jag försäkra er om att vi alla i rådet anstränger oss att bedriva en sammanhållen och rationell politik och att visa den nödvändiga politiska viljan.
När det gäller den fjärde frågan, understryker rådet att skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa är en utvecklingsprocess, som leder till ett allt närmare och ökande samarbete mellan medlemsstaterna, i deras utövande av sina befogenheter, och unionens olika organ.
De initiativ som medlemsstaterna har tagit, antingen på egen hand eller gemensamt, har bevisat nyttan med denna deras rättighet.
Som exempel räcker det att nämna det initiativ som togs av fem medlemsstater och som möjliggjorde inrättandet av Eurojust, ett unionsorgan som spelar en viktig roll i kampen mot allvarliga former av brottslighet.
Även rådets rambeslut om brottsoffrens situation tillkom efter ett initiativ från en medlemsstat.
Förordningen om förfarandena i samband med insolvens, som är resultatet av ett initiativ från två medlemsstater, ledde slutligen till resultat efter att ha föregåtts av trettio års diskussioner på gemenskapsnivå.
Förordningen om bevisupptagning är ytterligare en sådan framgång.
Initiativen från medlemsstaterna, som till största delen antagits, har bidragit till den speciella dynamiken inom området rättsliga och inrikes frågor och har utgjort ett värdefullt komplement till de alltid betydelsefulla initiativen från kommissionen.
Och nu till den femte frågan; I Amsterdamfördraget stadgas det att rådet, fem år efter fördragets ikraftträdande, dvs.
2004, genom enhälligt beslut efter samråd med Europaparlamentet, skall uppmanas att fatta beslut om medbeslutandeförfarande inom områdena visum, asyl och invandring, liksom även i fråga om rättsligt samarbete i civilrättsliga mål.
I det konkreta ärende som frågan tar upp har rådet ännu inte fattat något beslut.
Det är följaktligen en fråga, som rådet får möjlighet att besluta om i framtiden, efter att även ha beaktat Europaparlamentets synpunkter.
Nicefördraget, som ju redan är i kraft, stadgar för övrigt, som ni känner till, att medbeslutandeförfarandet skall tillämpas i vissa frågor.
Rådet kommer att noga följa de nya reglerna.
När det gäller den sjätte frågan, har jag redan nämnt att rådet har gjort betydande framsteg på området asyl och invandring, med siktet inställt på att genomföra det program som antogs i Tammerfors.
Europeiska rådet i Sevilla, den 21 och 22 juni 2002, var ett viktigt steg på vägen mot genomförandet av Tammerforsprogrammet.
När det gäller tiden, har rådet för avsikt att hålla tidsfristerna så långt det är möjligt, med tanke på frågans komplexitet men också med tanke på de händelser som otvivelaktigt har förändrat den allmänna uppfattningen om situationen i fråga om politik och lagstiftning.
När det gäller den sista frågan, kan jag säga att rådet, som det ofta har framhållit, respekterar och följer principerna i fördraget, och speciellt principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och även respekt för rättsstaten.
Frågan om stadgan om de grundläggande rättigheterna skall tas med i det nya fördraget är dock en fråga som enligt fördragen inte hör till rådets kompetensområde.
När det gäller den andra delen av frågan, om arbetet på att få fram gemensamma principer i fråga om rättsliga garantier till åtalade, känner rådet till att kommissionen har publicerat ett arbetsmaterial och att den förbereder en ny text.
När vi får ta del av ett förslag, skall vi studera det noggrant, och vi kommer att begära in Europaparlamentets åsikt i frågan och därvid ge parlamentet en tillräckligt lång tidsfrist.
Denna sista fråga från er ger mig dock ett tillfälle att avsluta med vissa av det grekiska ordförandeskapets tankar om de mänskliga rättigheternas plats inom rättsväsendet.
Det är vår övertygelse och den främsta drivkraften bakom våra initiativ att principen om respekt för de mänskliga rättigheterna och respekt för rättsstaten är det som ligger till grund för unionen och är det som ytterst rättfärdigar alla våra politiska insatser.
Samtidigt måste vårt politiska agerande präglas av balans och helhetssyn.
Dessa båda principer hänger oupplösligt samman.
Jag tror att om man bortser från de grundläggande friheternas roll, så finns det en tydlig risk för att vår politik blir ryckig, ensidig och irrationell.
Detta har särskilt stor betydelse för arbetet inom rådet, där man dagligen ställs inför frågan om avvägningen mellan frihet och trygghet.
Det skulle vara fel att hävda att dessa båda värden står i strid med varandra.
Jag har flera gånger betonat, och jag framhåller det ännu en gång, att mera trygghet inte betyder och inte får betyda mindre frihet.
Utifrån dessa tankar har det grekiska ordförandeskapet föreslagit ett nytt utkast till rambeslut om erkännande av domar i brottmål mellan medlemsstaterna.
Vår väg mot rättsligt samarbete får inte vara ensidig.
Vi måste skapa garantier för att en anhållen inte skall åtalas flera gånger för samma gärning, som han redan har dömts för i en medlemsstat.
Samma princip gäller frågan om fastställande av minimigarantier för misstänkta och åtalade.
Vi har infört den europeiska arresteringsordern, vi vidtar åtgärder för att harmonisera det väsentliga innehållet i straffrätten, och jag anser att vi inte får försumma frågan om garantier för alla som kommer att påverkas, speciellt som misstänkta eller åtalade, av dessa åtgärder.
Därför har vi redan fört upp frågan om rättsliga minimigarantier för misstänkta och åtalade på dagordningen för det informella rådsmöte som kommer att äga rum i Grekland i slutet av mars.
Herr talman, värderade parlamentsledamöter, avslutningsvis vill jag ännu en gång tacka er för att ni har gett mig denna möjlighet att informera parlamentet om arbetet på rättsväsendets och säkerhetens område, och jag kan försäkra er om att jag ser fram emot er hjälp och ert samarbete, för att vi skall kunna leva upp till förväntningarna från det europeiska samhället och dess medborgare.
(Applåder)
