# ID: svediakorp-gov433601
# author: Thyssen (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 381
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi vet alla att den europeiska befolkningen mycket väl vet vad den vill.
Den vill ha en fredlig lösning på konflikten i Irak.
Jag antar att alla våra regeringschefer också siktar på det.
Den fråga som den europeiska befolkningen vill ha svar på från sina ledare är självklar, det är frågan huruvida alla medel utnyttjas för att undvika ett krig i Irak och om den diplomatiska marginalen uttömts fullständigt innan beslut fattas om militärt ingripande.
Det riktas dessa dagar mycket kritik mot Förenta staterna och en kritisk hållning är naturligtvis inte förbjuden under förutsättning att man, som vår gruppordförande nyss sade, inte blandar ihop orsak och verkan.
Det räcker dock inte med kritik mot Förenta staterna i Europa i dag, vi måste också själva våga rannsaka våra samveten.
Då står vi inför frågan huruvida vi i Europa maximalt främjat den diplomatiska vägen genom att med 5 av de 15 eller 8 av de 25 länderna inta en egen ståndpunkt, fri från de övriga?
Har vi också stärkt den diplomatiska övertygelseförmågan när tre länder fattar beslut som inte ens föregriper ett krigsbeslut men däremot tar solidariteten inom Nato ur sitt sammanhang?
Det är väl ändå allvarliga frågor, herr talman?
Om kriser ändå innebär möjligheter, och det får vi hoppas, så tror jag att vi nu kanske helst borde avvakta vad vapeninspektörerna har att berätta för oss i säkerhetsrådet på fredag och tror jag att vi måste vara glada att vi har ett europeiskt toppmöte på måndag.
Vi måste uppmana till att man under det mötet inte bara förhandlar utan även drar tydliga, enhälliga och klara slutsatser.
Vi måste uppmana säkerhetsrådet att fatta beslut om att göra vad som måste göras i Irak men på ett sådant sätt att botemedlet inte är värre än åkomman.
På lång sikt, herr talman, får vi dock inte förlora hoppet och vi måste fortsätta att inom konventet yrka på att vi skall inrätta beslutsmekanismer som möjliggör en effektiv utrikes säkerhetspolitik och som även ger oss en militär grund att stå på så att vi får makt och blir en fullvärdig partner till Förenta staterna i Nato och i Förenta nationerna.
