# ID: svediakorp-gov433574
# author: Barón Crespo (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 910
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, kommissionsledamot, ledamöter!
Den största framgången med det europeiska bygget är att vi sedan ett halvsekel tillbaka har brutit med regeln att kriga och ersatt den med fred och ett gemensamt öde.
De europeiska folken inte bara sammanlever i Europa, vi delar också ett öde i broderskap och ömsesidig tolerans.
Och vi fortsätter att bygga Europa, med svårigheter, men det enade Europa är varken det gamla Europa där vi krigade mot varandra eller det nya Europa som fascismen och nazismen prisade.
Nu är det mycket mer som förenar oss än som skiljer oss åt.
Alla vill vi ha fred, alla är vi mot blodtörstiga diktatorer och alla vill vi ha bort massförstörelsevapnen.
I familjerna - och i unionen - kan det finnas tider av spänning men vi måste klara av att komma över dem genom solidaritet och ett ömsesidigt åtagande.
Den linje som kan ena Europa är Förenta nationernas mandat, respekten för folkrätten och att inspektörerna skall fortsätta att arbeta.
Vi är inte dömda att kriga, vi måste arbeta för att ge freden en chans.
Herr talman, ledamöter!
Den Europeiska socialdemokratiska gruppen stöder och välkomnar ordförande Simitis mycket kloka och lägliga initiativ.
Man måste göra allt som går för att finna en gemensam ståndpunkt och komma över meningsskiljaktigheterna i rådet, och också i kandidatländerna som redan är medlemmar i vår union.
Poettering får tillåta mig att korrigera en punkt om den nuvarande tyska regeringens isolering.
Jag vill påminna om att den första efterkrigsregering i den federala republiken Tyskland som på ett brett plan uppfyllt sitt ansvar på det internationella området är kansler Schröders rödgröna koalition.
Innan dess fanns det bara passivitet.
Därför är Schröders regering inte isolerad utan i mycket gott sällskap.
(Applåder)
När det gäller Europaparlamentets ansvar var vi mycket eniga i den resolution som antogs i januari av en stor majoritet som gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna märkligt nog i sista stund ställde sig utanför, efter att ha förhandlat om den.
Min grupp ber talmannen att den resolutionen skall vara riktlinjen för ert inlägg på måndag då vi ber er att högtidligen uppmana till och att upprepa behovet av att tillämpa och fullt ut uppfylla Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner, att uttrycka motstånd mot varje form av ensidigt handlande och att beakta att en förebyggande attack inte är förenlig med Förenta nationernas stadga samt att ni också uppmanar rådet och medlemsstaterna att ta initiativ till att föreslå Internationella brottmålsdomstolen att ställa den irakiska ledaren till ansvar för krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Därför är det viktigt att visa att vi nu inte bör skynda på händelseförloppet.
Det militära maskineriet bör inte ges en egen dynamik som tvingar oss in i krigshandlingar.
Kriget kan fortfarande undvikas och organisationen Förenta nationerna är fortfarande nödvändig.
De geopolitiska konsekvenserna av ett ensidigt agerande utanför säkerhetsrådets ram skulle vara förödande inte bara för Irak utan för hela Mellanöstern, med oförutsägbara konsekvenser.
Man får inte glömma att Irak, trots allt, är en konfessionslös regim med religiös mångfald, vilket är betydelsefullt i ett läge då fundamentalismen ökar.
Vi har lyssnat till kommissionens rapport om den humanitära frågan - jag tackar kommissionsledamot Nielson -, som också visar dessa risker.
Därför måste vi fortsätta att stödja inspektörerna och ånyo bekräfta att Irak måste uppfylla alla säkerhetsrådets resolutioner utan att de tillåts ge några ursäkter eller undvikande svar.
I detta sammanhang är det positivt att cheferna för inspektionen registrerat att Irak har gått med på att tillåta flygövervakning och att landet samarbetar.
För närvarande ger världssamfundet inspektörerna sitt förtroende.
De måste fortsätta sitt arbete och de måste stödjas.
Herr talman!
Avslutningsvis har vi sedan den 11 september insisterat på behovet att samordna arbetet med Förenta staterna och vi har uttryckt vår solidaritet med detta stora land för att bekämpa hotet från den internationella terrorismen.
Detta är inte enbart på grund av historiska tacksamhets- eller vänskapsskäl, som uppkommit ur den roll Förenta staterna spelat för den europeiska demokratin under de två världskrigen.
Frågan i dag handlar inte om vi är mer eller mindre vänner muntligt eller skriftligt med Förenta staterna.
Vi har olika uppfattning om doktrinen att förebygga krig.
Det måste vi tala om för dem.
Vi har ännu mer skilda uppfattningar om statssekreterare Rumsfields olyckliga uttalanden i München förra veckan, och vi tycker att de är helt förkastliga, där han förolämpade ett europeiskt land utan att förklara det han borde ha förklarat, dvs. att då han var minister i Reaganadministrationen åkte han till Bagdad för att ge massförstörelsevapen till den som då var deras allierade, Saddam Hussein.
Det måste man förklara.
(Applåder)
Herr talman!
Jag avslutar med att säga att vi är vänner och allierade som agerar på det sätt verkliga vänner agerar.
Vi säger vad vi tycker.
Vi är allierade med Förenta staterna av principskäl och har ett delat historiskt ansvar.
Vi måste kämpa för att ge möjlighet till fred och hopp.
Vi är inte dömda till krigets misslyckande och massiva förstörelse och vi ber ordförande Simitis att han på Europas vägnar skall tala med en röst nästa måndag.
(Applåder)
