# ID: svediakorp-gov433570
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,026
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vid denna kritiska tidpunkt för ansträngningarna att avväpna Saddam Husseins regim i Irak, och när risken för att han ännu inte riktigt har insett behovet av ett avväpnande förefaller att öka, välkomnar jag detta tillfälle att få dela med mig av våra åsikter om detta och om den roll som vi anser att Europa bör spela.
Det är uppenbart att Irak både till formen och innehållet måste samarbeta mer beredvilligt och intensivt med inspektörerna om ett krig skall kunna undvikas.
Vissa hoppingivande tecken på samarbete anades nyligen som ett resultat av Blix och El-Baradeis resa till Bagdad förra helgen.
Vi kommer att få fler indikationer på Iraks samarbetsvilja nästa fredag, då chefsinspektörerna avlägger rapport till säkerhetsrådet.
Inom kort inträder ett nytt kritiskt skede i frågan om huruvida Saddam är beredd att avväpna eller inte.
Utan att spekulera kan man föreställa sig att situationen fortfarande kommer att vara oklar och öppen för olika tolkningar.
Hur som helst måste vi rätta oss efter inspektörernas bedömning, med tanke på att ett krig skall tillgripas endast som sista utväg.
Om vi vill upprätthålla ett trovärdigt system som kan garantera freden och säkerheten måste vår utgångspunkt vara ett bevarande av säkerhetsrådets roll och folkrättens företräde.
Den resolution angående vilken Europaparlamentet uttryckte sitt stöd för ett multilateralt förhållningssätt, innehåller ett tydligt budskap i denna anda.
Vi känner alla till att medlemsstaternas åsikter går starkt isär i denna fråga, vilket också har bekräftats av den senaste tidens händelser, och att det är en enorm utmaning för Europeiska unionen att uppnå en gemensam ståndpunkt.
EU förefaller faktiskt svagare och mer splittrat än någonsin.
Dessa skillnader är inte ett resultat av smärre institutionella brister i Europeiska unionens struktur.
Vi har redan en hög representant som är anförtrodd att tala på unionens vägnar.
Skillnaderna är uppriktiga och verkliga och visar därför att det krävs en mer genomgripande förändring om Europa skall kunna förverkliga en sann gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Detta är sanningens ögonblick.
Allt annat än en omröstning med kvalificerad majoritet kommer inte att duga som lösning.
Denna läxa bör man ta hänsyn till inom ramen för den pågående institutionella och konstitutionella diskussionen.
Hur som helst finns det för närvarande ett stort behov av ett internt klarläggande, och i detta hänseende välkomnar vi ordförandeskapets initiativ om att anordna ett extra toppmöte nästa måndag i syfte att förmå Europa att tala med en enda röst och att definiera sin ståndpunkt med anledning av den senaste tidens händelser.
Det är inte Europeiska kommissionens uppgift att spekulera om hypotetiska möjligheter eller framtida handlingssätt.
Många scenarier är ännu möjliga, däribland sannolikheten för ett militärt angrepp.
Vårt huvudsakliga ansvar är i nuläget ändå att ge vårt fulla stöd till säkerhetsrådet.
Samtidigt måste var och en av oss naturligtvis fundera över vad som bör göras om utvecklingen inte går åt det håll vi hade önskat.
Låt mig nu gå in på krisens humanitära aspekt.
Den humanitära situationen i Irak är redan bekymmersam efter 20 år av försämringar som ett resultat av det långa kriget mot Iran, följt av Gulfkriget och tio år av internationella sanktioner.
Europeiska kommissionen är genom ECHO den största bidragsgivaren utöver programmet Olja för mat (som finansieras med irakiska medel).
Under de senaste tio åren har ECHO bidragit med 156 miljoner euro i form av humanitärt bistånd till Iraks befolkning.
I juni 2002 antog ECHO en övergripande plan för humanitärt bistånd uppgående till 13 miljoner euro, vilken huvudsakligen var inriktad på hälso-, vatten- och sanitetssektorn och syftade till att komplettera programmet Olja för mat.
Verksamheten inom ramen för denna finansiering kommer att fortlöpa fram till sommaren 2003.
För år 2003 har ECHO öronmärkt 15 miljoner euro för att upprätthålla denna etablerade och - mer eller mindre normala - humanitära verksamhet i Irak.
Man uppskattar att stödet från ECHO når över sju miljoner irakier.
En eventuell militär insats mot Irak skulle ytterligare förvärra det irakiska folkets levnadsvillkor, i synnerhet för de mest sårbara civila befolkningsgrupperna.
Ett militärt angrepp kan ge humanitära biverkningar i hela regionen, med flyktingströmmar och möjligen också negativa konsekvenser för konflikten mellan Israel och Palestina som följd.
Kommissionen håller för närvarande på att gå igenom studier och analyser i syfte att undersöka eventuella beredskapsåtgärder i händelse av en konflikt.
ECHO upprätthåller regelbundna och nära kontakter med alla de viktigaste humanitära aktörerna och i synnerhet med FN-organen: OCHA, UNICEF, UNHCR, WHO, WFP, Röda Korset - både ICRC och IFRC - och icke-statliga organisationer i regionen.
Dessutom är det viktigt att upprätthålla nära kontakter med UNHRA.
ECHO skickade nyligen två delegationer till Irak och dess grannländer för att göra en bedömning av den nuvarande humanitära situationen och eventuella säkerhetsåtgärder för personalen samt för att övervaka de förberedelser som görs av olika humanitära organisationer i händelse av en konflikt i Irak.
Syftet med detta är att snabbt kunna reagera på alla typer av förändringar i den humanitära situationen.
Delegationerna undersökte även de säkerhetsåtgärder som planerats för hjälparbetare och den humanitära verksamheten - evakueringsplaner och andra liknande svåra frågor.
Man måste göra en strikt åtskillnad mellan militära insatser och humanitärt bistånd om man vill att hjälpen alltid skall nå fram.
Det humanitära stödet har sin egen logiska grund och sina egna mål.
Det bygger på civilbefolkningens behov och stödet fördelas uteslutande utifrån detta behov.
Neutralitet och opartiskhet är avgörande faktorer för att få tillgång till befolkningen och dessa faktorer är dessutom en nödvändig förutsättning för hjälparbetarnas säkerhet.
Tillhandahållande av humanitärt bistånd av eller med stöd av militära styrkor är inte önskvärt.
Under alla omständigheter skall sådana insatser samordnas i nära samarbete med de hjälporganisationer som har det mandat, den kunskap och den erfarenhet som krävs.
Dessa riktlinjer använder vi oss av i samband med våra bedömningar och eventuella insatser i form av humanitärt bistånd om en konflikt skulle bryta ut.
