# ID: svediakorp-gov433473
# author: Zorba (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 243
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag skulle vilja tacka ordförande Prodi för att han ännu en gång, som han brukar göra, framhöll forskning och utbildning och deras betydelse för Lissabonstrategin.
Jag skulle också vilja gratulera honom för att han tog upp problemet med kriget mot Irak, som påverkar arbetsklimatet och hänger nära samman med den politiska och ekonomiska framtiden för dagens Europa.
Förväntningarna på Lissabonstrategin var stora i början.
Men i fråga om utbildning, forskning, livslångt lärande och yrkesutbildning verkar tillämpningen inte ge de önskade resultaten.
3 procent till forskningen var ett viktigt mål, och kommissionen förtjänar beröm för att den lyckats uppnå samtycke, men vi behandlar frågan som om vi vore bakbundna och inte kan ta de nödvändiga stegen framåt varje år.
Vi talar mycket om yrkesutbildning, men den privata sektorn satsar bara 2,3 procent på investeringar i yrkesutbildning.
Situationen i fråga om investeringar i livslångt lärande, försummandet av skolan, men också invandrargrupperna, ger oss tyvärr ingen anledning till optimism.
Situationen kännetecknas av att lärarna och universitetens forskare inte får något stöd.
Och det beror på att besluten inte följs upp genom politisk tillämpning.
Utbildning och yrkesutbildning står tyvärr inte högst upp på dagordningen, inte ens på dagordningen från Lissabon.
Trots det anser jag att de måste behålla sin plats i politikens centrum, så som de formulerades i det ursprungliga utkastet till Lissabonstrategin.
