# ID: svediakorp-gov433470
# author: Sacconi (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 295
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Svårigheterna med att genomföra Lissabonstrategin, liksom dess potential, ligger huvudsakligen i dess globala och integrerade natur.
Trots några blygsamma framsteg har inte grundidén om integration av den ekonomiska och sociala politiken samt miljöpolitiken utvecklats på ett signifikant och konsekvent sätt, varken på medlemsstatsnivå eller på gemenskapsnivå.
Om man verkligen tror att social och miljömässig kvalitet inte är några komplement utan tillväxtkomponenter och väsentliga konkurrensfaktorer, står det klart att den öppna samordningen måste förstärkas.
Därför hälsar jag med tillfredsställelse det faktum att tanken att ge dem konstitutionell rang verkar breda ut sig inom konventet.
Erfarenheten lär oss att så framskjutna mål som de som rör konceptet om hållbar utveckling inte går att nå om inte alla sociala och institutionella aktörer deltar kraftfullt och utbrett.
Framför allt när det gäller miljöpolitiken är det svårt att tänka sig att mer miljövänliga tillverknings- och konsumtionsmodeller, som bland annat slutsatserna från toppmötet i Johannesburg ställer upp som mål, skall uppkomma om vi inte på alla nivåer inför planer och instrument som ger incitament till detta.
Det handlar alltså om att se till att alla berörda parter fås att handla på ett nyskapande och ansvarigt sätt och sätts in i ett perspektiv på medellång och lång sikt.
I detta sammanhang anser jag att det är en allvarlig begränsning att detta parlament ännu inte har lyckats skaffa sig en organisation och rutiner för att på ett verkligt effektivt sätt, det vill säga sektorsövergripande, övervaka, utvärdera och rikta in politiken för hållbar utveckling.
Det är rätt att kräva att parlamentets delaktighet i fastställandet av riktlinjer skall skrivas in i det interinstitutionella avtalet, men vi måste också rusta oss bättre för detta.
