# ID: svediakorp-gov433464
# author: Maaten (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De överenskommelser som träffades år 2000 i och med den så kallade Lissabonprocessen var mycket ambitiösa men regeringscheferna tog därmed naturligtvis på sig ett rejält ansvar och tre år senare måste vi konstatera att det hittills inte vidtagits några nämnvärda åtgärder i motsvarande grad.
Det är väl ändå mycket ironiskt att säga att Europeiska unionen år 2010 skall vara den mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen och sedan inte göra något dynamiskt alls för att förverkliga detta.
På det sättet gör Europeiska unionen sig löjlig och rådet uppfyller inte sitt ansvar.
Det viktigaste skälet är att vi som union tolererar att medlemsstaterna inte infriar sin del av avtalen.
De senaste åren har det visat sig att ett land som Frankrike helt enkelt inte bryr sig om de överenskommelser som gjordes år 2000.
Fortfarande upprätthålls till exempel den största energileverantörens monopol och, märk väl, exporteras den subventionerade energin till de medlemsstater som verkligen har öppnat sina gränser.
Därmed har vi uppnått det motsatta till det vi ville.
De länder som avreglerat straffas för sitt lydiga uppförande.
Vi måste se till att länderna håller vad de lovat.
Alltså inte längre syfta på utan uppfylla de avtal som träffats.
Om vi inte vill låta Lissabonprocessen bli ett stort fiasko måste konkreta åtgärder vidtas och kommissionen bör fastställa en tydlig tidsplan där det anges hur målen skall uppfyllas.
Därvid måste slutdatum fastställas så att medlemsstaterna kan påminnas om sitt ansvar.
Vikten skall läggas på finansiell soliditet, på fullständig avreglering av tjänstesektorn, på skapande av en kunskapsekonomi genom investeringar i forskning och utveckling och radikal förenkling av reglerna.
Alltså mindre detaljlagstiftning och mer ramlagstiftning så att människor inte längre hindras av onödig byråkrati när de vill utveckla sin verksamhet.
Det är inte bara Lissabonprocessen utan hela unionens trovärdighet som står på spel.
Slutligen, herr talman, blev jag gripen av Bouwmans anförande för Gruppen De grönas räkning men jag vill säga en sak i det sammanhanget.
Han talar om att skapa arbetstillfällen på marknadens undersida och inte bara för kloka hjärnor.
Jag håller med om det men vi måste inse att det ena förutsätter det andra och för det behöver vi ett konkurrerande Europa.
