# ID: svediakorp-gov433458
# author: Dell'Alba (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Tillåt mig att återkomma till frågan om vårens toppmöte.
Det var många som ända från början tyckte att det yttersta syftet i Lissabon - att på tio år göra den europeiska ekonomin till världens mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi - var en väl optimistisk och trösterik slogan.
Sanningen att säga tycks den mindre och mindre trösterik, med tanke på att det har gjorts väldigt lite för att nå detta mål under de gångna tre åren.
Den europeiska ekonomin har fortfarande inte kommit igång, nödvändiga reformer skjuts upp eller urvattnas från ett toppmöte till ett annat och om de arbetslösas förhoppningar om att tillväxten skall ge dem arbete skall infrias beror fortfarande på om det amerikanska lokomotivet kommer att sätta fart på ekonomin igen.
Förmodligen kommer stats- och regeringscheferna vid vårtoppmötet att upprepa att de står fast vid målsättningarna från Lissabon - även om man inte kan vara säker på det i dessa tider.
Det cirkulerar redan ett brev från det grekiska ordförandeskapet i vilket man hävdar behovet och viljan att sätta igång den europeiska ekonomin genom ambitiösa strukturella reformer.
Bra - mycket bra, skulle vi säga - men vi radikala ledamöter anser ändå att vi omgående måste göra bra och rättvisa insatser, i stället för att sätta upp eller upprepa storslagna målsättningar: pensionssystemen, som för många stater inte bara är en stor orosfaktor för kommande generationers del, utan en verklig tickande bomb för statsfinansernas hållbarhet, måste omedelbart reformeras.
Sedan måste vi avreglera marknaderna inom nyckelsektorer som energi, transporter, postväsende och yrkesutövning.
Vi måste skapa en verkligt integrerad europeisk finansmarknad.
Slutligen är det nödvändigt att drastiskt sänka bördorna som särskilt de små och medelstora företagen bär i Europa - i form av skatter, byråkrati och regleringar av arbetsmarknaden - och som är ett av skälen till att en betydande del av de stora och små europeiska företagen - bland annat i Italien, men inte bara där - dras till den svarta marknaden, en marknad där det inte finns några regler eller lagar, just på grund av de överdrivna bördorna.
Detta är vad vi borde göra, om vi vill undvika att lura oss själva med slagord och trollformler - som används mycket i denna kammare - såsom den europeiska sociala modellen eller den sociala marknadsekonomin.
Jag tror att vi borde fråga oss om dessa modeller verkligen kan skydda de svagaste grupperna, de utslagna, i dag.
