# ID: svediakorp-gov433432
# author: Alyssandrakis (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionsledamot, kära kolleger!
De vetenskapliga framstegen under det senaste årtiondet är verkligen häpnadsväckande, och informationsvetenskaperna intar en dominerande ställning.
Under andra omständigheter skulle dessa framsteg kunna omvandlas till välstånd för samhället som helhet.
Men, inom det kapitalistiska systemets ramar träder de vetenskapliga framstegen i marknadens - inte samhällets - tjänst.
Utvecklingen sker inom de ramar som skapas av privatiseringen och kommersialiseringen av tjänster som tidigare var offentliga: välfärds-, hälsovårds-, ja till och med kultur- och utbildningstjänster.
Kvävning under de förpliktelser som står i samband med det mest konkurrenskraftiga kunskapssamhälle som Europeiska unionen fattade beslut om i Lissabon.
De vetenskapliga framstegen blir kort sagt en källa till vinster för ett fåtal, inte en källa till välstånd för flertalet.
Under dessa omständigheter har de positiva påpekandena i Paasilinnas betänkande om mindre gynnade sociala grupper som riskerar att hamna utanför informationssamhället mycket litet praktiskt värde.
Om det finns sådana risker för avlägsna områden, för personer med särskilda behov osv., vad skall vi då säga om skaran av arbetslösa, den stora skaran av undersysselsatta och den ännu större skaran av lågavlönade?
Vilket värde kommer t.ex. de telematiska hälsovårdstjänsterna och det omtalade europeiska hälsokortet av ha för dem?
Vem kommer att kunna erbjuda sådana tjänster?
Husläkaren eller de multinationella företag som i allt högre grad tar över hälsovården?
Kommer utvecklandet av tredje generationens tjänster eller av europeiska operativsystem kanske att lösa problemet?
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att ta upp förslaget om att skapa en marknad för den offentliga sektorns handlingar.
I Europeiska unionen, där allting säljs och allting köps, där man har skapat en marknad för radiospektrumfrekvenser, ja till och med en marknad för luftföroreningar och utsläppsrätter, skall vi nu även få en marknad för offentliga handlingar.
Jag häpnar över kommissionens tilltagsna uppfinningsrikedom och frågar mig med fruktan vad som skall bli nästa offer för marknaden.
Kanske luften vi andas?
