# ID: svediakorp-gov433419
# author: Auroi (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 975
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionsledamot, mina kära kolleger!
I kväll är det faktiskt e-Europa som ställs till svars, om jag får säga så.
Jag kommer framför allt att tala om en fullständig utbyggnad av tredje generationens system för mobil kommunikation.
Debatten har organiserats lite som toto, i oordning, kommissionsledamot, eftersom vi började med betänkandet av van Velzen, som snarare är kompletterande då det behandlar uppgifter som skall föras in i tredje generationens GSM liksom meteorologisk information och uppgifter om tillståndet för de vägar som har tillhandahållits av den offentliga sektorn.
När allt kommer omkring är detta inte så allvarligt, eftersom det också handlar om att undvika att med tredje generationens GSM skapa en digital klyfta, som min kollega Paasilinna kommer att kritisera hårt.
Eftersom allt hänger samman är det ganska normalt att vi har den här typen av allmän debatt.
Man bör kanske komma ihåg vad som deklarerades vid rådets möte i Barcelona i mars 2002:? Den tekniska konvergensen erbjuder alla företag och medborgare nya möjligheter att få tillträde till informationssamhället.
Digital television och tredje generationens mobilkommunikation kommer att spela en avgörande roll när det gäller att ge omfattande tillträde till interaktiva tjänster.?
Samtidigt framstår det som om 3G-sektorn är i svårigheter.
För att undvika en digital klyfta och inte bryta kontinuiteten i initiativet e-Europa är det kanske nödvändigt att låta 3G-tjänsterna ingå i en övergripande strategi, som också bör innefatta de viktiga frågorna om konsumenternas hälsa och kvaliteten på miljön.
Man bör dessutom ta lärdom av den nuvarande GSM-marknaden för att inte upprepa de misstag som kanske har gjorts tidigare.
En av de viktigaste frågorna för utvecklingen av mobiltelefonin är terminalernas kompatibilitet.
Här erinrar kommissionen om att man under 2002 gjorde framsteg i utvecklingen av 3G-terminaler.
De första modellerna är färdiga.
De är för övrigt också färdiga i Kina, det vill jag tala om för er eftersom vi fick reda på det i förra veckan.
Dessutom har de befintliga 2G-näten uppgraderats och därmed övergått till 2,5G.
Vissa tekniska problem kvarstår dock, men man kan säga att allt fungerar.
När det gäller marknaden för 3G-tjänster finns det för närvarande inga sådana tjänster tillgängliga i Europa.
Det finns tillgängliga i Japan, men operatörerna har tillförsikt.
Och eftersom det finns ett 50-tal operatörer som kan erbjuda den här typen av tjänster är konkurrensproblemet löst, vilket innebär att marknaden kan fungera.
I frågor som rör regelverket pekar kommissionen på att ett förfarande för att utfärda 3G-licenser har inletts i alla EU-länder.
Antalet licenser är tillräckligt.
Det finns alltså inga problem när det gäller konkurrensen.
Efter samråd med alla parter som berörs av utbyggnaden av tredje generationens mobilkommunikation har man funnit att det råder enighet kring tre punkter.
För det första behövs ingen ny lagstiftning för att bygga ut 3G-tjänsterna; det viktiga är att marknadskrafterna får råda.
För det andra måste 3G-kommunikationen på lång sikt bli en av tjänsteplattformarna i det allmänna informationssamhället.
De offentliga myndigheterna måste slutligen engagera sig i utbyggnadsprocessen genom att ge kontinuerligt stöd.
Tre faktorer framhålls i det sammanhanget som viktiga stöd: ett stabilt, harmoniserat och öppet regelverk som tar hänsyn till konsumenternas intressen; den aktivt stödjande roll som EU kan spela, och för det tredje långsiktiga initiativ som tar hänsyn till vad som tidigare hänt inom 3G-sektorn och till utvidgningen.
Det behövs en bättre samordning av alla dessa faktorer.
Kommissionen anser inte att det krävs någon ändring i fråga om licenstilldelning, och giltighetstiden för licenser kommer inte att ändras inom den närmaste tiden.
Däremot anses det nödvändigt att förtydliga reglerna när det gäller gemensam användning av nätinfrastruktur.
Som föredragande anser jag följaktligen att kommissionen har behandlat frågan bra ur ekonomisk synvinkel, men att man hade behövt lägga till ett antal punkter.
Detta är en kostsam teknik och den kan möta konkurrens från till exempel WiFi, vilket gör att man i dag undrar om det är 3G som kommer att ta över en del av vad data- och IT-tekniken gör i dag, eller om det är data- och IT-tekniken som steg för steg kommer att ersätta vad GSM nu gör.
I sista hand är det marknaden som kommer att fälla avgörandet, men det är bra att ställa frågan och vara förutseende.
Tillträdet till 3G-tjänster måste allmänt sett vara tydligt för alla, och man måste skydda användare med svårigheter; barn och funktionshindrade har kanske behov av särskilda lösningar.
Man måste slutligen garantera betalningssäkerhet, i annat fall kommer konsumenterna inte att ha förtroende.
Jag kommer nu fram till försiktighetsprincipen, som mina kolleger från högern för övrigt ville stryka.
Jag vill tala om de hälsoproblem som kan uppkomma, eftersom de förs fram av flera vetenskapsmän.
Det har framförts en begäran, med stöd av ytterst stor enighet, om att man åtminstone i Europa skall följa Världshälsoorganisationens krav.
Man säger att det ser ut så i dag, sedan måste man självklart utvärdera saken.
För att avsluta vill jag säga att 3G-masterna bör uppföras med hänsyn till miljön och stadsplaneringen.
Medlemsstaterna skall se till att tillståndsgivningen i städerna föregås av ett öppet förfarande och en offentlig utfrågning.
Faktum är att det behövs fyra till sexton gånger fler master för 3G än för 2G.
Ett gemensamt utnyttjande av master och samlokalisering, vilket rekommenderas av kommissionen, är således mycket viktigt.
Stabila regler kommer slutligen att möjliggöra en harmonisk utveckling av den här tekniken, under förutsättning att Europeiska unionen tar hänsyn till sociala och miljömässiga parametrar i lika stor utsträckning som ekonomiska parametrar.
