# ID: svediakorp-gov433398
# author: Stockmann (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionsledamot, kära kolleger!
Efter nästan ett och ett halvt års diskussion om vitboken och därmed om vår transportpolitiska strategi har vi nu ett betänkande, som i stort sett kan stödjas av en majoritet.
Tack till föredraganden för det mödosamma arbetet att uppnå samförstånd!
Själva vitboken förtjänar absolut beteckningen strategisk, eftersom den behåller optimeringen av de totala europeiska transporterna i sikte, och eftersom den underbygger sitt mål att uppnå en balanserad uppdelning av transportintäkterna på transportsätten med cirka 60 konkreta enskilda åtgärder.
Lika många - nämligen exakt 60 - konkreta lagförslag ligger ännu och puttrar hos rådet.
Det är den transportpolitiska verkligheten, och det anser jag vara en skandal.
Rent räknemässigt befinner vi oss alltså praktiskt sett i år 1992 - i början av förverkligandet av den förra vitboken.
Två saker vill jag framhäva i dag.
För det första behöver vi absolut en kompromiss i fråga om Galileo.
Det finns en risk för att den ömsesidiga blockaden ifrågasätter ett av våra största transport- och industripolitiska projekt.
Det är ju absurt att ingen medlemsstat till att börja med ville betala, och nu tvistar man om huruvida man kunde få betala ännu mer.
Vi hade tre års utvecklingsförsprång framför det amerikanska GPS3-systemet.
Ett år har vi slösat bort, ett år har amerikanerna tagit igen genom höga investeringar, och om vi inte skyndar oss så försitter vi den framgång med projektet, som är så efterlängtad.
För det andra: mycket händer i det europeiska luftrummet och även i vår lagstiftning.
Efter att projektet med det gemensamma luftrummet skjutits upp i sin rätta omloppsbana, uppmuntrar vi kommissionen att även gentemot nationella intressen konsekvent slutföra sin strategi om det gemensamma luftrummet, för vi behöver ett enhetligt transeuropeiskt luftrum.
Slutligen ytterligare en punkt: transportpolitiska debatter skulle vi egentligen inte bara behöva vart tionde år, utan kontinuerligt - även här i kammaren, och även vid sådana fortfarande acceptabla tider på dagen.
