# ID: svediakorp-gov433397
# author: Jarzembowski (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 523
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade fru vice ordförande i kommissionen!
Först mitt hjärtliga tack till vice ordföranden för vitboken som hon har skrivit tillsammans med sina medarbetare.
Jag tror att vitboken är en bra ansats för den europeiska transportpolitiken, nämligen att genom utbudet åter uppnå balans bland transportsätten 2010.
Kommissionsledamot!
Jag ber er att nu också göra allt för att det grekiska ordförandeskapet skall sätta upp det andra järnvägspaketet på dagordningen och komma fram till en gemensam ståndpunkt.
För frågan om järnvägspolitiken är en av kärnpunkterna i er vitbok.
Om vi här inte kommer framåt, kan vi glömma de principer som ni har listat - mer gods- och persontransporter tillbaka till järnvägarna.
Detta kan man befara om de stora staterna sluter sig samman och helt enkelt säger: vi vill inte ha någon öppning av marknaderna; vi vill inte ha någon modernisering av järnvägsstrukturerna.
Jag hoppas att ni kan säga något om vilka möjligheter ni ser för att vi ändå under denna mandatsperiod skall kunna besluta om det andra järnvägspaketet.
För om vi inte klarar av det under denna period, då är frågan om vi klarar av det 2005, 2006, 2007, och hela målsättningen i er vitbok, nämligen att år 2010 åter ha balans mellan transportsätten, skulle då omintetgöras.
Nu vänder jag mig till vår utmärkta föredragande med det påpekandet att jag i varje fall tillsammans med mina vänner måste avvisa två punkter tillsammans, nämligen dels punkt 66, inrättandet av en myndighet för vägtrafiksäkerhet.
Kära kollega, kommissionsledamot Palacio har i sin vitbok med all rätt redogjort för att vi under de närmaste fem åren inte vill ha någon lagstiftning om vägtrafiksäkerhet.
Vi vill i enlighet med principen om? bra lösningar? se hur vi skall kunna minska antalet döda i trafiken och få mer trafiksäkerhet.
Men om det inte finns någon europeisk lagstiftning, varför behöver vi då en ny myndighet för vägtrafiksäkerhet?
Jag skulle vilja säga att låt oss se till att myndigheterna för sjöfart, flygsäkerhet och järnvägar gör sitt arbete.
Men inte ytterligare en myndighet nu igen!
Jag måste säga till föredraganden att jag inte heller kan godta punkt 79, enligt vilken man återigen skall inrätta en ny transportfond.
Jag säger till de föregående talarna: den offentliga lokaltrafiken i er stad måste förbättras av er region och av er medlemsstat.
Vi kan inte använda europeiska medel för uppgifter som ligger inom medlemsstaternas ansvarsområden.
De medel vi har behöver vi för de transeuropeiska näten.
Och där har vi redan alltför lite pengar.
För om ni tittar på hur mycket vi uppnått i fråga om Essenprojekten, som vi beslutade om gemensamt 1996, kan ni konstatera att inte ens de 14 projekten genomförts, och vi har inte tillräckligt med pengar för det.
Vi har redan sammanhållningsfonden, regionalfonden och ISPA-fonden.
Kära kolleger, inte ytterligare en europeisk transportfond!
Vi måste stödja de transeuropeiska näten!
De andra sakerna är medlemsstaternas uppgift.
