# ID: svediakorp-gov433385
# author: Peijs (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 730
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tillsammans med föredraganden har alla grupper gjort sitt bästa för att nå en viss grad av överensstämmelse i denna fråga, även om det inneburit en betydande jämkning.
Tack till föredraganden för samarbetet.
Som vi sade redan under eftermiddagen har det kanske dröjt länge, kommissionsledamot, men när allt kommer omkring är vi ändå snabbare än rådet.
Först allmänt: vitboken, i vilken den europeiska transportpolitikens strategier fram till 2010 beskrivs, har i mina ögon en stor brist: järnvägstransporten betonas alltför mycket, som om det skulle vara det enda rätta transportsättet.
Vi måste emellertid vara realistiska.
Vi kan inte ge järnvägen en större roll än den förtjänar och klarar av med tanke på dess nuvarande prestationer.
Den avreglering av järnvägen som parlamentet nyligen har beslutat om måste ofrånkomligt leda till större säkerhet vid gränsöverskridande transport, mindre byråkrati, mer kundorientering och större förutsägbarhet.
Inte definitionsmässigt till privatiseringar.
Vägtransporten, men framför allt också transport över vatten och lufttransport, ges däremot med stor orätt knappt någon uppmärksamhet alls i vitboken.
Vägtransportens höga grad av flexibilitet, effektivitet och tillförlitlighet har lett till en enorm tillväxt av den sektorn.
Kvaliteten på vägtransporten är av avgörande betydelse och bär den europeiska ekonomin.
Vi måste därför också fortsätta att investera i förbättringar, exempelvis genom intelligentare vägar och ett utvidgat vägnät.
En konkurrenskraftig europeisk ekonomi står och faller med en sund europeisk transportsektor.
Sjöfart på inre vattenvägar, som i vissa delar av Europa har en större potential att avlasta vägtransporten än tåget, ges praktiskt taget ingen uppmärksamhet alls i vitboken.
Det är en stor besvikelse.
Jag gläder mig därför åt att parlamentet i sin reaktion på vitboken går in på betydelsen av inre vattenvägar som ett innovativt, miljövänligt och relativt förmånligt transportsätt som snart kommer att sammanbinda Öst- och Västeuropa med varandra.
Utrymmet för tillväxt i den här sektorn är fortfarande mycket stort.
Kombinationen med korta transporter till sjöss gör sjöfarten på inre vattenvägar till ett transportslag att verkligen räkna med.
Finansieringen av alla transportsättens transportinfrastrukturer visar sig vara ett stort problem i hela Europa.
I synnerhet järnvägens infrastruktur kommer att kosta medborgarna miljarder i framtiden.
Allt detta kommer att behöva finansieras genom internalisering av de externa kostnader som kommer att införas samtidigt för alla transportsätt.
Korssubventionering, som kommissionen föreslår, är enbart godtagbart i specifika områden som Alperna och Pyrenéerna.
Vi är alltså inte emot detta, herr Swoboda.
Det kan inte vara så att vägtransporten belastas extra mycket för att så finansiera järnvägen med den avkastningen.
Detta strider mot principen om fri marknadsekonomi, enligt vilken alla transportsätt måste kunna konkurrera på samma villkor.
Alltså avstår vi helst från avgiftsbeläggning som instrument, men om detta sedan ändå tillämpas skall det vara på ett ärligt sätt.
Användaren betalar och förorenaren betalar, men sin egen förorening och sitt eget användande och inte det som hör till ett konkurrerande transportsätt.
Utifrån denna synpunkt förstår jag inte heller någonting av förslaget från Bolkestein att redan nu börja med nya punktskatter för vägtransporten, på bensin och dieselolja.
Nej, i det här sammanhanget måste alla transportsätt behandlas på samma sätt och vid samma tidpunkt.
Vi hade aldrig trott att det fanns politiker som ville betunga järnvägen med extra avgifter.
Det finner vi oss i, men inte i fråga om vägarna.
Herr talman!
Jag skulle också vilja gå in på två viktiga punkter: kommittén för trafiksäkerhet och upprättandet av en europeisk transportfond.
Majoriteten inom PPE-DE-gruppen jublar verkligen inte över dessa båda initiativ.
Men först kommittén.
Det är naturligtvis mycket viktigt att höja säkerheten på vägarna i Europa, varje trafikoffer är ett för mycket.
Men frågan är om en kommitté för ögonblicket inte är ett ineffektivt medel för att ta itu med denna problematik, i synnerhet som det knappt existerar några befogenheter på området för trafiksäkerhet på unionsnivå.
En lättare form av samordning förefaller oss vara ett lämpligare tillvägagångssätt.
Herr talman!
Transportfonden förefaller mig vara för mycket för länder som inte kan betala för sina egna vägar, och som inte heller vill göra detta i andra länder.
