# ID: svediakorp-gov433371
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Att möta den demografiska utmaningen är i dag en av de viktigaste frågorna för Europas länder.
För att möta den demografiska utmaningen krävs givetvis en kombination av enskilda politiska, ekonomiska och sociala stimulansåtgärder, som i hög grad har att göra med medlemsstaterna och deras nationella ansvarsområden.
Jag skall nämna det europeiska mervärdet på detta område, eftersom det demografiska problemet utgör ett problem för varje enskilt land men även för hela kontinenten, vars befolkning blir både äldre och mindre.
Problemet har två delar.
För det första att befolkningen blir allt äldre och har längre medellivslängd, det vill säga lever längre, något som är mycket positivt och som beror på bättre förhållanden och bättre läkarvård, men det krävs särskilda program för att ta hand om den allt äldre befolkningen.
På detta område - den allt äldre befolkningen - har Europeiska unionen viktiga program som rör de offentliga finanserna, deras konsolidering och deras samband med hälsovården och pensionerna liksom, naturligtvis, sysselsättningspolitiken.
Jag påminner här om att den öppna samordningsmetoden, såväl när det gäller sysselsättningen som programmen mot fattigdom och utanförskap, men även pensionerna, har de äldre arbetstagarna som en grundläggande axel.
Den andra kategorin program syftar till att stärka familjen så att det blir möjligt att skaffa fler barn, eftersom födelsetalen är mycket låga i många länder.
Här skall jag nämna lagstiftning, särskilt lagstiftningen som stöder småbarnsföräldrarna och gör det lättare att förena arbetsliv och familjeliv, programmen som rör jämställdheten och kvinnornas tillträde till arbetsmarknaden - de ekonomiska problemen är många gånger mycket betydande för familjerna - samt naturligtvis frågan om socialpolitiken och, i synnerhet, den sociala infrastrukturen.
Den sociala infrastrukturen är medlemsstaternas ansvar, men jag påminner om, för det första, att den i hög grad finansieras genom gemenskapens stödramar - hela tiden med anknytning till sysselsättningen - och, för det andra, att man i Barcelona för ett år sedan för första gången uppställde konkreta mål som alla länder åtog sig att uppfylla, vilka innebär att 95 procent av barnen mellan tre och sex år skall garanteras plats på offentliga eller privata daghem till 2010, något som är mycket viktigt för att stödja familjen.
