# ID: svediakorp-gov433305
# author: Cocilovo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 359
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Om det bara vore möjligt skulle även jag vilja försöka vrida klockan tillbaka och börja om denna diskussion i parlamentet i ett annat tonläge än det som har varit utmärkande för vissa inlägg.
Min kollega Lisi sade tidigare att det ankommer på oss när vi utövar vår parlamentariska funktion som företrädare för de europeiska folken, jag upprepar, de europeiska folken, att ge ett bidrag till ansträngningarna att behandla de problem vi samtliga känner till grunderna för, utan att frågeställningarna skall tolkas negativt, eller kunna utnyttjas för och underkastas nationella intressen.
Vi gör inga framsteg om vi anser att det oantastliga försvaret av legitima intressen - skyddet av miljön - skulle kräva att man halshugger andra, att man förringar andra.
På det viset gör vi inga framsteg!
Jag anser att den lösning som anges i Caveris betänkande, än en gång i form av en övergångslösning, är den bästa tänkbara under nuvarande omständigheter.
Låt oss nu försöka se till det som skall stimuleras, snarare än till det som skall begränsas: Å ena sidan lastbilar som förorenar mindre, å andra sidan en utveckling som bara kan bli positiv, mot ett avgiftssystem som vi sedan länge väntat på för att kunna hitta en organisk lösning på problemet, en lösning som skulle kunna innebära en stimulans för de investeringar som, på sikt, verkligen gör det okränkbara behovet av att skydda miljön och den fria rörligheten för varor konkurrenskraftigt, naturligtvis inom ramen för ett system som prioriterar de europeiska intressena.
Ett sådant system kräver emellertid att alla tar sitt nationella ansvar och att man skyddar rättigheterna för de produktiva befolkningar som lever i alpernas skugga och som inte får negligeras i lösningar som de enbart ser som besvärande begränsningar.
Om vi samtliga skulle besluta oss för att ta det ansvar som de nationella regeringarna alltför länge har åsidosatt och stödja de förslag som utskottet har lagt fram, så tror jag att nästa diskussion om denna fråga på ett värdigare sätt skulle återspegla det ansvar vi alla känner.
