# ID: svediakorp-gov433270
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 233
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Visering är ett medel för myndigheterna att kunna trakassera människor.
Dessa människor tror att de med sitt pass kan få tillträde till andra länder, men de vägras tillträde eftersom de kommer från ett land som betraktas som för fientligt, för fattigt eller för avlägset.
Invånare i EU underkastas precis som amerikaner viseringskrav i mycket mindre grad än många andra, för vårt område är rikt och mäktigt och kan betrakta sig självt som världens mittpunkt.
Av de erfarenheter som unionsmedborgare samlar vid genomresor genom Serbien eller Vitryssland kan vi lära oss vilka hinder vi skapar för andra.
Den första läxan är att man inte skall låta människor stå länge i kö på ett tullkontor eller utanför, för att i själva verket betala en avgift för infrastrukturanvändning.
Den andra läxan är att man aldrig får skicka tillbaka människor till en ambassad långt borta i en huvudstad, eller till och med i ursprungslandet, för att där skaffa ännu en visering.
Om vi vägrar människor tillträde måste det finnas ett gott skäl till detta.
Om vi ger människor tillträde skall detta inte ske enbart för att vi hoppas att företag i våra länder skall kunna göra affärer med dem.
En visumpolitik måste vara rimlig, också för studenter, turister och människor som kommer för att framföra sina problem till internationella organisationer.
