# ID: svediakorp-gov433222
# author: Wiersma (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 556
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Mina gratulationer till Marset Campos, och i synnerhet för det sätt på vilket han uttryckt en konsekvent linje i betänkandet.
Konsekvent med alla Europaparlamentets uttalanden och åtgärder under de gångna åren.
Den som läser betänkandet som det antogs i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik skall ha svårt att föreställa sig att det handlar om ett europeiskt land som från och med i maj kommer att vara ett grannland.
Rapporteringssiffran är rent ut sagt förkrossande.
Trots alla försök till detta, också från Europaparlamentets sida via trojkan med OSSE och Europarådet, har ingen som helst förbättring inträffat i det demokratiska tillståndet sedan 1997.
Det är snarare fråga om motsatsen.
Den viktigaste slutsatsen måste därför vara att det inte finns någon anledning att förändra politiken för mer eller mindre frusna förbindelser med den nuvarande regimen så länge som president Lukasjenko fortsätter att driva sin isoleringspolitik.
Och det är mycket synd för de 10 miljoner invånarna i detta land, som förtjänar bättre.
Detta lands politik står i vägen för en förbättring av förbindelserna och därmed också för det samarbete som önskas på mängder av områden bland andra det humanitära.
Så länge som president Lukasjenko inte tar något väsentligt steg mot mer demokrati är det inte möjligt för Europeiska unionen att utforma en positiv politik.
Det är synd, eftersom exempelvis våra framtida gränser med landet verkligen kräver det.
Europeiska unionen måste emellertid fortsatt stödja alternativa krafter i Vitryssland.
Jag tänker framför allt på de oberoende medierna, men också på den tredje sektorn och vad vi kallar det civila samhället.
Utan intern dynamik i detta land, utan en intern demokratisk rörelse, kommer situationen inte att förändras så snabbt.
Hjälpen till offren för Tjernobylolyckan måste också förbättras.
Tillhandahållande av extra stöd till cancersjukhus i det här landet har redan diskuterats i detta parlament inom ramen för budgeten.
Marset Campos betänkande innehåller också en underförstådd uppmaning till Ryssland att engagera sig mer i den demokratiska karaktären i den vitryska regimen.
Jag har några gånger upplevt att ryssarna gratulerat president Lukasjenko till ett valresultat efter att hela Europarådet och EU har förkastat det.
Så får det naturligtvis inte vara.
Det är en motsättning där vi inte kommer vidare.
Planerar ryssarna verkligen att ingå ett unionsavtal med ett land vars regering ses med sådana onda ögon av Europeiska unionen och de andra europeiska organisationerna?
Jag kräver alltså att rådet och, i synnerhet, kommissionen skall peka mer uttryckligen på den här punkten i förhandlingarna med Ryssland.
Det gemensamma ekonomiska och politiska trycket från Europeiska unionen och Ryssland och nödvändigheten av en mer omfattande intern dynamik, som jag redan har pekat på, kommer i slutändan att visa sig vara utslagsgivande.
Tryck utifrån och tryck inifrån, och framför allt också med en viss betoning på det ekonomiska elementet.
Detta faktum kommer förhoppningsvis också att återspeglas i kommande meddelande om ett vidare Europa.
Och under tiden måste vi klara oss med den kanal som vi själva har bidragit till att skapa, Europaparlamentets trojka, för att kunna behålla ett minimum av en dialog med landet.
Men det är ändå tråkigt och mycket frustrerande.
