# ID: svediakorp-gov433205
# author: Ceyhun (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionsledamot, kära kolleger!
Jag tror att vi alla är ense om att vi i Europeiska unionen absolut behöver en invandring, eftersom vi i fråga om behovet av arbetskraft helt enkelt inte längre kan klara oss i vår ekonomi med den styrka vi har.
Av den anledningen är det helt nödvändigt med invandring.
Det är också klart att denna invandring måste styras på ett optimalt sätt och naturligtvis också måste tillgodose arbetsmarknadens krav och samtidigt tillvarata befolkningens intressen - även immigranternas intresse.
Det är vi alla ense om.
Det är också självklart att vi kommer att behöva arbetskraft på flera av näringslivets områden, och inte på andra.
Även detta är vi ense om.
Det är också klart att vi inte kan och vill tillåta konkurrens med den inhemska arbetskraften.
Så långt är vi alltså alla ense.
När jag tänker på kollegan Anna Terrón i Cusís betänkande kan jag konstatera att man först kan vara tacksam mot henne för att hon så modigt stöder kommissionens förslag och har kommit med ett bidrag till detta om hur vi slutligen kan utforma de enhetliga bestämmelserna som rör den europeiska arbetsmarknaden och invandringen.
När hon har gjort det är det bara självklart att vissa personer i slutändan får problem med hennes förslag, liksom med kommissionens förslag.
Men å andra sidan, herr Nassauer, kan jag inte inse varför detta betänkande eller kommissionens direktiv skulle ägna sig för sophinken.
Varför måste EG-fördraget betraktas som en bibel?
Och varför får vi, Europapolitikerna, som på alla andra områden inom den europeiska politiken vill att befogenheterna skall ligga i Bryssel, nu på en gång, när det handlar om arbetsmarknaden, väldiga problem och vill reglera allt på nationell nivå?
Jag tror att vi här, sett på lång sikt, kan betrakta det hela på ett mer vidsynt sätt och visa mer beredvillighet.
Det som inte passar oss i dag, skulle eventuellt kunna vara europeisk politik redan om fem år.
Av den anledningen kan jag mycket väl föreställa mig att man kunde hantera detta område mer generöst.
(Applåder)
