# ID: svediakorp-gov433202
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 453
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Syftet med det förslag till direktiv vi behandlar i dag är att på EU-nivå harmonisera bestämmelserna för beviljande av arbetstillstånd för tredjelandsmedborgare.
Förslaget skapar ett första stort problem: vad tjänar det egentligen till?
I motiveringen kan man hitta tre skäl.
För det första att de nuvarande bestämmelserna om tillstånd för arbetstagare från tredje land skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.
Men vari ligger svårigheten?
Detta är tvärtom bra och överensstämmande med subsidiariteten, dvs. att varje stat får anpassa reglerna för godkännande av utländska arbetstagare i förhållande till behoven i samhället och på arbetsmarknaden.
Det andra skälet som tas upp i motiveringen: arbetssökande och arbetsgivare stångas tydligen med nationella rutiner som ibland är - säger man - mycket invecklade.
Men också detta är ett problem för medlemsländerna som gemenskapens instanser inte bör blanda sig i.
Det tredje skäl som åberopas: bestämmelserna om invandring av arbetstagare från tredje land skulle bli en hörnsten i den allmänna invandringspolitiken.
Detta säger ingenting, eftersom Amsterdamfördraget inte har medfört att hela invandringspolitiken har överförts till gemenskapens behörighetsområde.
Dessutom, kommissionsledamot, skulle denna hörnsten enligt min mening snarare vara kampen mot den olagliga invandringen, inte beviljande av arbetstillstånd.
I det stora hela saknar denna gemensamma harmonisering av arbetstillstånd grund.
Den skulle bara tjäna till att öppna upp invandringspolitiken ännu lite till, när vi redan har alldeles för många arbetslösa.
Jag kan till exempel nämna den häpnadsväckande bestämmelsen i artikel 29.4 i förslaget, enligt vilken en medlemsstats avslag på ett arbetstillstånd för en tredjelandsmedborgare måste innefatta - jag citerar -? en motivering grundad på objektiva och kontrollerbara kriterier?.
Beviljandet av arbetstillstånd till en tredjelandsmedborgare är enligt min mening en rättighet för makten i ett land, och man inte får hindra staterna på det här området, särskilt i det nuvarande ekonomiska läget då de behöver tillvarata sina egna viktigaste intressen.
Detta förslag till direktiv skulle dessutom lägga grunden till ett ännu större mått av centralisering i ett senare skede.
Parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har verkligen förstått detta, eftersom det stormar fram och går i bräschen för att avskaffa andra befogenheter för staterna, till exempel rätten att avbryta utfärdandet av tillstånd av skäl som har att göra med förmågan att ta emot medborgare från tredje land.
Man kan se vart allt detta skulle föra oss, om direktivet antogs.
Men förslaget bryter så pass öppet med subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen - som man invaggar oss i varje dag - att jag hoppas någon i rådet har vett att stoppa det.
