# ID: svediakorp-gov433195
# author: Terrón i Cusí (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 936
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Vi har upprepat tusen gånger här i kammaren att en global europeisk invandringspolitik först och främst måste grundas på fastställande av en invandringslagstiftning och därefter starka instrument för att se till att dessa lagar följs.
Dagens debatt handlar om ett förslag till direktiv som är menat att vara hörnstenen i denna politik, ett direktiv som rådet för övrigt inte har gjort några större framsteg med.
Parlamentet skulle också ha uttalat sig för länge sedan, men vi släpar alltid efter när det gäller de här frågorna.
Jag har valt den här tidpunkten för att lägga fram mitt betänkande eftersom det grekiska ordförandeskapet, och det är första gången på länge, har tagit med frågan om laglig invandring på den politiska dagordningen, vilket jag välkomnar.
Syftet med förslaget till direktiv är att harmonisera villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i syfte att bedriva verksamhet som anställd eller egenföretagare.
Enligt förslaget tillåts arbetstagare från tredje länder inresa när tjänsten inte kan tillsättas av en nationell arbetstagare, arbetstagare från en annan medlemsstat eller av tredjelandsmedborgare som är bosatt i medlemsstaten och har tillträde till arbetsmarknaden.
Enligt förslaget skall den invandrande arbetstagaren ha ett erbjudande av anställningsavtal före inresan, om inte tredjelandsmedborgaren i fråga är lagligt bosatt inom Europeiska unionen av andra skäl.
Uppehålls- och arbetstillståndet kombineras då i ett enda dokument.
Om detta direktiv antas betyder det att man erkänner behovet av lagliga kanaler för invandringen.
Ramen blir då öppnare, med enklare förfaranden, vilket underlättar för de ekonomiska aktörerna och samtidigt innebär att invandrarnas rättigheter förstärks.
Personligen välkomnar jag kommissionens förslag.
Jag beklagar bara att kommissionen, vilket utan tvivel beror på att den vill vara realistisk, inte har tagit med några av de förslag man kommit med i tidigare meddelanden om detta förslag till direktiv.
Uppriktigt sagt kan vi inte fortsätta att kopiera modeller för kontroll av invandringen som provades under det förra århundradet när industrisamhället växte fram; vi måste kunna tänka ut nya förfaranden som är anpassade efter vår värld, efter ett samhälle och en arbetsmarknad som styrs och fungerar helt annorlunda än under årtiondena innan kriget.
Några av de åtgärder som kommissionen har funderat på, som rörligheten, var ett steg i rätt riktning, och verkligheten kommer att tvinga oss att återvända till dessa förslag.
Fru talman!
Detta är bara ett yttrande om betänkandet.
Jag skulle ha hellre ha velat utarbeta en resolution än ett paket med ändringsförslag - som knappast kommer att läsas eller beaktas av dem som har den verkliga beslutsmakten.
Men av förfarandemässiga skäl blev vi tvungna att lägga fram ett paket med ändringsförslag, och när det gäller dessa är det viktigt att betona två grundläggande frågor.
För det första en stark vilja till och tydliga signaler om att vi är för en europeisk invandringspolitik.
Vi behöver tydliga bestämmelser som är möjliga att följa.
Därför har vi förkastat de ändringsförslag, vilka till största delen har lagts fram av PPE-DE-gruppen, som syftade till att förvandla direktivet till ett slags rekommendation som medlemsstaterna skulle kunna välja att följa eller inte följa.
Vi har inte heller godtagit de ändringsförslag som syftade till att införa andra krav än ett anställningsavtal, eftersom sådana krav skulle vara svårt att kontrollera.
Om vi bestämmer att ett erbjudande om anställningsavtal är vad som berättigar till inresa och vistelse i unionen måste vi också satsa på att få det systemet att fungera.
När man kräver att invandrarna skall ha ett anställningsavtal eller ett erbjudande om ett anställningsavtal börjar man reglera tillträdet efter arbetsmarknadens behov.
Även i en situation med arbetslöshet skulle den vägen helt enkelt blockeras.
För det andra är det nödvändigt att fastställa regler som är möjliga att följa för att på så sätt stimulera invandring via lagliga kanaler och undvika olagliga anställningsavtal.
På så sätt kan vi undvika att de invandrare som redan har inrest hamnar i en situation där de vistas olagligt i medlemsstaten på grund av byråkratiska skäl.
Vi måste även göra allt vi kan för att undvika att invandrare reser in i en medlemsstat utan tillstånd.
När det gäller de här frågorna har vi haft tre målsättningar: att de personer som är lagligt bosatta i unionen, de som lagligt uppehåller sig på unionens territorium av något skäl eller har rest in med uppehållstillstånd och sedan förlorat det skall ges möjlighet att söka arbetstillstånd i Europeiska unionen, så att de inte skall behöva vistas där olagligt och att staterna, om de vill, kan införa ett tillfälligt inrese- och uppehållstillstånd för att söka arbete som är giltigt i sex månader.
Andra punkter som vi har infört är förstärkandet av lika behandling mellan arbetstagarna i syfte ett undvika alla former av diskriminering och att en andra klassens arbetsmarknad skapas, vilket är till nackdel för såväl invandrarna som de inhemska arbetstagarna.
Vi har även som mål att arbetstagarna skall ha jämställda rättigheter och skyldigheter, att fri rörlighet för arbetstagarna inom en medlemsstat blir tillåten - av uppenbara skäl tror jag inte att man skall gå längre än så - och i allmänhet att tidsfristerna skall förkortas och att byråkratiska hinder skall undanröjas för att inrätta denna invandringspolitik.
Precis som våra medborgare och deras företrädare, arbetsgivarna och fackföreningarna, hoppas jag att vi fastställer tydliga bestämmelser som grundas på effektiva kriterier och inte på ideologiska problem, som inte är till stor hjälp.
