# ID: svediakorp-gov433194
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 597
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill börja med att tacka föredragande Terrón i Cusí och alla som har bidragit till det positiva betänkande som vi diskuterar i dag.
I och med det föreslagna direktivet lägger vi fram en ram som, när den har godkänts, kommer att göra medlemsstaterna öppna och tydliga beträffande sin invandringspolitik.
Det kommer att vara ett stort framsteg.
Nuförtiden är medlemsstaterna inte särskilt insatta i varandras invandringspolitik.
Invandringspolitiken har hittills ofta bedrivits i skymundan.
Allmänheten vet att de som tar sig in olagligt slutligen får sin situation lagligförklarad av medlemsstaterna på ett eller annat sätt.
Vårt förslag är ett första steg mot att sätta stopp för det mönstret.
Invandrare måste kunna ta sig in på laglig väg och beviljas arbetstillstånd och en rad rättigheter, om det finns arbeten - och det blir vi allt mer medvetna om att det gör - som inte kan tillsättas via den inhemska arbetsmarknaden.
I det avseendet bör påpekas att dessa rättigheter inte inbegriper rätten att vistas utan arbete i Europeiska unionen.
Förslaget bidrar vidare till att effektivisera omständliga förfaranden och skapa klarhet och rättssäkerhet.
Som vi tydligt påpekade i vårt meddelande om migrationspolitiken i november 2000, har vi inte för avsikt att genom ett direktiv fastställa det antal invandrare som våra respektive ekonomier och samhällen kan ta emot.
Det föreslagna direktivet överlåter det beslutet till medlemsstaterna som, tillsammans med det civila samhället, och framför allt de lokala och regionala myndigheterna, avgör hur många de har möjlighet att integrera.
Jag vill därför poängtera det jag hela tiden har sagt, nämligen att detta förslag inte beviljar en enda inresa för en enda invandrare till Europeiska unionens arbetsmarknad.
Kommissionen håller under inga omständigheter på att införa en subjektiv rätt till invandring.
Enda målet är att harmonisera förfarandet i samband med rätten till inresa och en sådan harmonisering betraktas som nödvändig.
Vi vill endast att medlemsstaterna skall informera varandra och kommissionen om vad som sker, så att alla kan lära sig av varandras erfarenheter och komma fram till hur unionen skall reagera utifrån detta.
Inte minst med tanke på att vi i stort sett lever i ett gränslöst område där besluten påverkar våra grannar.
Europeiska unionen måste i första hand mobilisera sina mänskliga resurser, inklusive de säsongsarbetare som i dag vistas lagligt i Europeiska unionen.
Ytterligare insatser måste göras för att utbilda och få ut äldre människor och kvinnor på arbetsmarknaden.
Kampen mot arbetslösheten är därför inte oförenligt med detta förslag.
Våra arbetslösa har fyra veckor på sig att visa upp sig och ta de arbeten som inga utländska arbetstagare konkurrerar om.
Med tanke på att våra arbetslösa inte alltid är beredda eller har förmåga att göra det, innebär effekterna av en åldrande befolkning och kunskapsklyftan till följd av den att en begränsning av den lagliga in- och utvandringen riskerar att äventyra vår ekonomiska hälsa.
Som jag tidigare har sagt, skulle medlemsstaterna även om de drabbades av nedgångar på arbetsmarknaden ha rätt att sätta ett tak för hur många invandrare de är beredda att ta emot, om de till exempel anser att deras samhälle redan har en integrationsbörda som är för stor.
Antalet invandrare är en av de frågor som våra medborgare prioriterar och ett av de områden där de tydligt förväntar sig att viskall ta oss problemet på EU-nivå.
Jag hoppas att den här debatten och dess inverkan på rådet skall leda oss vidare.
