# ID: svediakorp-gov433188
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 682
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill börja med att tacka föredraganden än en gång för hans utmärkta betänkande och bekräfta att kommissionen kan införliva större delen av ändringsförslagen i det ändrade förslag som vi lägger fram inom kort.
Jag vill ta upp de två frågor som är kontroversiella i denna debatt.
För det första, när det gäller artikel 2 och begreppet familj måste vi inse att en harmonisering av villkoren för vistelsen för unionsmedborgare inte för den skull innebär att vi framtvingar ändringar i medlemsstatens lagstiftning där begreppet familjestatus definieras.
Jag har förståelse för den här debatten och svårigheten att å ena sidan garantera förenligheten med artikel 13 i fördraget, som är den rättsliga grunden för bekämpande av diskriminering, inklusive diskriminering mot ogifta par eller par av samma kön, när fördraget å andra sidan undantar familjelagstiftningen från Europeiska unionens behörighetsområden.
Gemenskapen måste på detta känsliga område respektera den utveckling som har skett av medlemsstaternas lagstiftning och vara flexibel i detta.
Det finns ingen allmängiltig rättslig lösning på denna typ av de facto-partnerskap eller för registrerade partnerskap eller äktenskap mellan personer av samma kön.
Jag skulle vilja rikta er uppmärksamhet mot det faktum att vi inte bör överdriva de praktiska svårigheter som ogifta par och par av samma kön möter i utövandet av sin rätt till vistelse.
När två personer är medborgare i Europeiska unionen åtnjuter de i själva verket båda rätten till vistelse enligt artikel 18 i fördraget, oberoende av karaktären på deras förhållande.
Jag medger ändå att problem kan uppstå när den ena av dem är medborgare i ett tredje land.
För närvarande är kommissionens förslag att äktenskap definieras utifrån begreppet? make / maka? och det begreppet strävar vi inte efter att definiera.
Faktum är att det i dag endast är två medlemsstater som erkänner föreningen av två personer av samma kön som ett äktenskap.
Enligt domstolens rättspraxis syftar begreppet? äktenskap? på en förening mellan två personer av motsatt kön.
Kommissionen föredrar i nuläget att följa domstolens rättspraxis och använda en formulering som medger en progressiv tolkning av begreppet utifrån en framtida utveckling av medlemsstaternas lagstiftning.
Vad gäller ogifta par, däribland registrerade partnerskap, anser kommissionen också att erkännandet av dessa förhållanden måste göras utifrån lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten.
Jag förstår argumentet om ömsesidigt erkännande, men det bör användas med försiktighet.
Ett sådant erkännande med ogifta pars vistelse som mål utifrån lagstiftningen i ursprungsmedlemsstaten kan vålla svårigheter för medlemsstater vars familjelagstiftning inte medger sådana möjligheter.
Dessutom förutsätter principen om icke-diskriminering att ursprungsmedlemsstaten behandlar ogifta par från andra medlemsstater på samma sätt som sina egna medborgare.
Jag tror därför att alla, särskilt på det här området, kan hålla med om att vi inte bör skapa en omvänd diskriminering.
Det skulle nämligen bli den faktiska konsekvensen av ett sådant förslag.
Jag kommer att följa era överläggningar i morgon på nära håll och även förhandlingarna med rådet.
Jag är övertygad om att ni alla är medvetna om svårigheterna i denna debatt och medlemsstaternas olika syn på saken.
Föredraganden har lagt fram ett ändringsförslag till artikel 21 beträffande lika behandling för att undanta personer som inte förvärvsarbetar från socialt bistånd under de första sex månaderna snarare än under de första fyra åren för vistelsen, innan de förvärvar permanent uppehållstillstånd, så som föreskrivs i kommissionens förslag.
Jag är medveten om att kommissionens text behöver justeras mot bakgrund av domstolens aktuella dom i frågan, där det fastslås att alla invånare som är lagligt bosatta i en annan medlemsstat har rätt till samma behandling som landets egna medborgare på socialförsäkringsområdet.
Trots att Santinis ändringsförslag går i rätt riktning kan det inte godtas med sin nuvarande formulering, eftersom den inte överensstämmer helt med domstolens dom som jag nämnde.
Kommissionen anser att det vore lämpligt att ompröva förslaget och undersöka innehållet i domstolens dom närmare.
Vi kommer att lägga fram ett ändrat förslag så snart som möjligt.
