# ID: svediakorp-gov433186
# author: Swiebel (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 589
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den fria rörligheten för människor som vi diskuterar här är en av Europeiska unionens nyckelprinciper, och det är förunderligt att det fortfarande finns alla möjliga meningsskiljaktigheter om detta.
Den nuvarande arbetsmarknaden och möjligheterna till att studera och att åtnjuta sin pension i ett annat land än det man kommer ifrån kräver flexibla bestämmelser i Europa.
Ingen behöver hindras i onödan i fråga om detta.
Ändå verkar det som om kommissionen vill utesluta en viktig medborgargrupp från denna rättighet.
Nämligen de medborgare som vill ta med sig sin familj till ett annat land, men som inte är gifta eller som har ingått ett registrerat partnerskap som inte är giltigt i detta andra land.
En fransk kvinna som har ingått ett registrerat partnerskap får exempelvis inte ta med sin drömman eller drömkvinna till Italien, eftersom registrerat partnerskap inte existerar i det landet.
Pirker kallade detta en småsak, jag ser det som en katastrof.
Men två män eller två kvinnor som är gifta i Nederländerna och också i Belgien får inte heller åka tillsammans till Grekland när den ena av dem skall arbeta där.
Föreställ er det!
I kommissionens förslag får endast den familjemedlem följa med till ett annat land som endera är maka / make till motsatt kön eller ogift partner, om den mottagande medlemsstaten jämställer dessa par med partner som ingått äktenskap.
Detta förhållningssätt leder emellertid till diskriminering på grundval av nationalitet, något som sedan länge har varit förbjudet i Europeiska unionen.
Detta är en förunderlig angelägenhet som vi måste reparera.
Därför har jag tillsammans med ett antal kolleger lagt fram ändringsförslag, som också har godtagits i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om att införa systemet med ömsesidigt erkännande.
Detta system garanterar att alla möjliga former av relationer erkänns i båda riktningarna i alla medlemsstater.
Äktenskapet, det registrerade partnerskapet och även de facto-partnerskapet, och det oavsett sammansättning, alltså oavsett kön,? irrespective of sex?.
Det handlar för övrigt inte enbart om par av samma kön; en växande grupp män och kvinnor väljer också att inte gifta sig och vill hellre vara sambor, men utan att förlora alla rättigheter.
Åtta medlemsstater ger lyckligtvis redan sina medborgare denna möjlighet.
Men den här valfriheten får inte gå förlorad i samma ögonblick som medborgarna träder över gränsen.
Därför gläder jag mig åt att en övervägande majoritet i detta parlament verkar stödja tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på det här området.
Det är ett stort framsteg och ett förebud med tanke på de kommande diskussionerna med rådet.
Men varför vill min grupp ändå hålla fast vid formuleringen? oavsett kön??
Orsaken till detta är att våra vänner i PPE-DE hittills inte har varit tydliga vad gäller frågan om man verkligen är beredd att tillämpa principen om ömsesidigt erkännande till fullo, alltså inklusive relationer, äktenskapliga relationer och icke äktenskapliga relationer mellan personer av samma kön från de länder där det finns lagstadgad möjlighet till detta.
För oss är halv jämlikhet ingen jämlikhet.
Med tanke på detta tvivel kan det för ögonblicket inte skada att hjälpa fram homosexuella mäns och kvinnors rättigheter lite extra.
I det avseendet kan jag bara skriva under på det som Michael Cashman sade, och jag hoppas därför att våra vänner i PPE-DE kan undanröja dessa svårigheter under nästa etapp av lagstiftningsförslaget.
