# ID: svediakorp-gov433171
# author: Santini (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 938
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, kommissionsledamot, ärade kolleger!
Jag vill tacka för denna inledning från kommissionsledamot Vitorino, som har berett vägen för mitt betänkande.
Det direktiv som vi diskuterar utgör ett sannskyldigt kvalitetslyft i diskussionen om det europeiska medborgarskapet och den fria rörligheten för personer.
För första gången tilldelas medborgarna rättigheter, inte i deras egenskap av föremål för ekonomiska intressen, utan som individer, som innehavare av de subjektiva rättigheter som, tillsammans med de objektiva rättigheterna, utgör det europeiska medborgarskapets kärna.
Rätten till fri rörlighet och bosättning är en direkt följd av fördraget.
Den rätten har en lång historia, som kommissionsledamoten påminde om, och den ger medborgarna nya och mycket viktiga grundläggande rättigheter.
Man kan till och med säga att detta direktiv lägger grunden till ett dubbelt medborgarskap - det nationella och det europeiska - något som även diskuteras i samband med konventets förslag till fördrag.
Rätten till permanent bosättning utgör ett konkret exempel på detta.
Innan jag går djupare in på en granskning av direktivet kan det vara lämpligt att precisera dess tillämpningsområde.
Direktivets målgrupp är gemenskapens medborgare och deras familjemedlemmar, oavsett nationalitet.
Principen om likabehandling av medborgarna i tredje land som är medlemmar i en gemenskapsfamilj etablerades tydligt redan på 60-talet, och detta direktiv gör principen ännu tydligare och effektivare.
Det handlar om en rättighet som härleds ur den rätt till medborgarskap i gemenskapen som tillkommer den familj där dessa personer ingår.
Det skall genast sägas att direktivet inte vänder sig till medborgarna i tredje land, under alla omständigheter inte till dem som inte är släkt med gemenskapsmedborgare, även om de är bosatta i en medlemsstat eller utövar sin rätt till fri rörlighet inom unionen.
Den stora vinsten med detta direktiv är att vi kan samla alla tidigare bestämmelser på detta område i en enda text.
En annan fördel är klarheten, och här tror jag även att vissa av föredragandens ändringsförslag har bidragit till att så mycket som möjligt förenkla de alltför byråkratiska rutinerna.
Bland de mest nyskapande förslagen finns förslaget att ersätta uppehållstillståndet med ett enkelt intyg om registrering hos de behöriga myndigheterna, något som kommissionsledamoten påminde om.
Rutinerna vid registreringen skall vara enkla och direkta och under alla omständigheter skall man tillämpa principen om självcertifiering, som redan tillämpas i vissa medlemsstater.
Detta skall även gälla för metoderna att styrka till exempel garanterad inkomst och sjukvårdsförsäkring.
För de familjemedlemmar som är medborgare i tredje land skall kravet på släktskap styrkas med en identitetshandling, men enbart för att undvika det missbruk, som alltid kan förekomma.
En annan nyhet som framförs i direktivet är möjligheten att utvisa medborgare i tredje land som innehar uppehållstillstånd på gemenskapens territorium.
Direktivet slår fast att det aldrig skall vara möjligt att genomföra en utvisning.
Denna strategi tillämpar principen från Amsterdam som skapar ett område för frihet, säkerhet och rättvisa utan gränser, men i denna fråga vill förmodligen någon av medlemsstaterna utarbeta sina egna bestämmelser.
Jag har lämnat den mest brännande frågan till sist, vilket ofta sker när man skall presentera en fråga i denna kammare: familjen, dess sammansättning, definitionen av äkta par och make eller maka.
För att undvika att positionerna kör fast i den gamla vanliga armbrytningen på detta stora och viktiga område, har jag som föredragande verkligen gjort en ansträngning för att vara så öppen som möjligt.
För att kunna föra direktivet som helhet i hamn, har detta tvingat mig att tänja gränserna för mina principer och principerna för den politiska grupp som jag företräder.
För övrigt råder det ingen som helst tvekan när det gäller definitionen av maka eller make inom gemenskapsrätten, något som EG-domstolen har understrukit vid ett flertal tillfällen.
Inom detta område, och även när det gäller samboförhållanden, lägger föredraganden fram vissa ändringsförslag som sina egna, ändringsförslag som först lades fram av den socialdemokratiska gruppen och som därefter drogs tillbaka.
I de ändringsförslagen hänvisas till lagstiftningen i de olika medlemsstaterna för att jämka samman de skillnader som fortfarande finns på gemenskapsnivå.
Denna demokratiska hänvisning till subsidiariteten, till den nationella suveräniteten, innebär, tycker jag, en respekt för allas personliga övertygelser och borde kunna undvika de gamla vanliga korstågen som riskerar att förringa innehållet i betänkandet och motverka direktivets syfte.
Varje enskild medlemsstat reglerar familjefrågorna på grundval av nationell lagstiftning och nationell övertygelse.
Det skulle verkligen vara tråkigt om vi inte kunde överlämna en seriös text till rådet, en text som alla stöder, med tanke på den enastående möjlighet vi har att påverka beslutet i denna fråga.
Det är för övrigt otänkbart att tvinga på tretton medlemsstater en modell som bara två medlemsstater stöder, eller att prioritera symboler och dogmer snarare än de seriösa regler som miljontals medborgare väntar på för att kunna reglera sina egna liv.
Föredragandens linje - det skall sägas - sammanfaller till stor del med kommissionens, och kommissionen har lyckats utarbeta en sammanhängande och objektiv text som, vilket vi redan känner till, även uttrycker rådets ståndpunkt.
Vi har en möjlighet att ge medborgarna nya, moderna och säkrare regler.
Jag hoppas att omröstningen i denna kammare gör det möjligt att godkänna den och jag tackar dem som varit föredragande för yttranden och alla kolleger som med sina ändringsförslag har underlättat mitt arbete och i hög grad förbättrat direktivets innehåll.
(Applåder)
