# ID: svediakorp-gov433156
# author: Martinez (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionsledamot, kära kolleger!
Den nya förhandlingsrundan i WTO har i förhållande till de båda tidigare genomgått två grundläggande förändringar som väcker två farhågor.
De båda förändringarna handlar om stämningsläget och om syftet.
För att först ta upp det förändrade stämningsläget beror det på det hårda tryck som de amerikanska företrädarna utsätter Europa för.
Med undantag för er själv, kommissionsledamot, som närmast utsågs till Bushadministrationens hedersdoktor, kallade Robert Zoellick europeiska parter som Frankrike och Irland för kolonisatörer som ligger 200 år efter sin tid, omgivna av det gamla Europa, när han inte liknade dem vid en ostätande apa.
Och vi vet att er förhandlingspartner Robert Zoellick redan i januari 98 undertecknade ett öppet brev från Wolfowitz där man ville gå i krig mot Irak.
Med andra ord är det en hök ni förhandlar med!
Men ni känner honom ju, och vet kanske om höken är äkta.
Även syftet har ändrats.
Hitintills förhandlade vi om döda ting.
Utöver jordbruket förhandlar vi nu om kvalitet, miljö, välfärd, djur och därmed om kulturella aspekter!
Den nuvarande förhandlingsrundan handlar inte om tillgångar utan om kunskaper, om tanken och om varat.
Härav kommer rädslan för icke-varat, och det har studenterna i Louvain berättat för er.
Med sin modell, sina kontrollerade ursprungsbeteckningar, sina landskap, sitt jordbruk, är även det ett? jordbrukskulturellt? undantag.
Härav kommer rädslan för att ni inte försvarar denna typ av jordbrukskulturella undantag som har kommit till oss ända från Mesopotamien, det är inget nytt påfund.
Därför finns en rädsla, som i första hand är politisk.
Vi fruktar att Cancun skall bli ett tropikernas München.
Det finns föregångare.
Det mystiska bananavtalet 2001, Chiquita i konkurs precis som Enron.
Vi har det faktum att beroendet av oljeväxter inte ifrågasätts ens efter Europas öppnande österut och galna kosjukan.
Framför allt har vi Fischlers förslag om drastiskt minskade subventioner från juli 2002, som bekräftades i januari 2003, samtidigt som Förenta staterna under samma period sedan i maj 2002 har för avsikt att betala ut 190 miljarder fördelat över tio år.
Men minimiregeln skulle innebära att allt detta stannar i gröna boxen.
Rädsla också för ett gigantiskt felsteg, för om vi år 2020 har två miljarder fler munnar att mätta, är det då rimligt att förstöra vår jordbruksapparat och vårt kunnande?
Härav till sist vad som närmast kan kallas min ontologiska ångest.
Kommissionsledamot!
Vi har tagit plats i den jordiska rymdfärja som redan bär spår av sprickor, likt rymdfärjan Columbia.
Här sitter vi nu och diskuterar handel, internationella frihandelsområden, när dricksvatten är en bristvara och två miljarder av planetens invånare saknar elektricitet och läkemedel!
Då undrar jag om inte WTO, precis som Europeiska unionen, har missat det väsentliga.
