# ID: svediakorp-gov433154
# author: Fiebiger (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 363
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionen förklarade den 27 januari att EU-förslaget till WTO-förhandlingar står i samklang med övergången till en omfattande och stegvis avreglering och vilar på en rättvis och välavvägd grund.
Vidare sägs det klart och tydligt: De konkreta åtgärderna omfattar en rättvisare fördelning av bördan för jordbruket och även utvecklingsländerna skall ges större möjligheter.
Det är en logisk följd eftersom avregleringen efter reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 1992 fortgår kontinuerligt även i EU genom att GATT-besluten omsätts i praktiken.
WTO-skeppet ångar på.
Företagen inom jordbruket och livsmedelsindustrin följer efter i kölvattnet, ibland lite långsammare vid sidan om: av varje euro som konsumenten lägger på mat går nämligen i genomsnitt endast 25 cent till lantbrukarna.
Avregleringen av handeln med jordbruksprodukter har sina tillskyndare och belackare.
Det råder enighet om att man skall underlätta utvecklingsländernas tillträdet till den europeiska inre marknaden.
Men trots - eller på grund av - avregleringen dämpas inte hungern alls i världen, snarare tvärtom.
Förslagen till resolution pekar på denna situation.
Det är oklart hur man skall lyckas med denna balansakt: Samtidigt som man upprätthåller och stärker den europeiska jordbruksnäringens konkurrensställning på världsmarknaden skall man skydda jordbruket - som ännu inte är tillräckligt konkurrenskraftigt och skall bli multinationellt - som ett beständigt regelverk för intressen som inte har med den europeiska handeln att göra.
För mig är utgången fullkomligt oviss, huruvida en europeisk jordbruksmodell med flera funktioner kommer att kunna genomföras på ett internationellt legitimt sätt med hjälp av subventionspolitiken.
Risken är stor att denna sköld inte kommer att kunna hållas på plats och att det leder till att man verkligen börjar överge den europeiska politiken med jordbrukssubventioner.
Detta dels för att det ännu saknas politisk majoritet, och skulle en sådan finnas består den i kompromisser, och dels för att frågorna om landsbygdens utveckling, miljö- och djurskyddet inte heller hör till WTO: s huvudfrågor.
Det som räknas för utvidgningen måste också räknas för WTO-förhandlingarna.
Principen är att ingen skall få det sämre och det måste gälla även efter förhandlingarna.
Vi är spända på resultatet!
