# ID: svediakorp-gov433151
# author: Souchet (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 475
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionsledamot!
När det gäller dessa jordbruksförhandlingar som inleds inom ramen för WTO skulle jag vilja göra tre påpekanden, och märk väl att jag inte avger något förhastat omdöme om deras resultat.
För det första: Dessa förhandlingar äger rum mot bakgrund av att utvecklingen på jordbruksområdet går åt olika håll i Förenta staterna och Europeiska unionen.
Samtidigt som Förenta staterna konstaterar att fair act haft negativa effekter för jordbruket och ersätter denna med en ambitiös farm bill som ökar deras ekonomiska stöd till jordbrukssektorn med 70 procent, sätter Europeiska unionen ett tak för sina jordbruksutgifter, påbörjar en politik för att koppla bort stödet - i ett skede då Förenta staterna överger denna politik - och vill inte gärna tillämpa gemenskapspreferens, något man såg i spannmålsaffären vid Svarta havet.
Denna olikartade utveckling avspeglar givetvis att den politiska viljan har olika temperatur.
Förenta staterna vill behålla ett starkt jordbruk.
Det är för dem en strategisk prioritet att bevara kontrollen över vad de kallar livsmedelsvapnet, och de satsar resurser på detta.
Européerna är för sin del splittrade, i detta som i annat.
De är splittrade till själva frågan om huruvida det är lämpligt med en offentlig jordbrukspolitik.
De är splittrade i frågan om vilka resurser som ett sådant jordbruk bör förfoga över.
Det jordbruksbud som Förenta staterna lade i Doha innebär hur som helst att de behåller ett kraftfullt offentligt stöd till det egna jordbruket.
Det vore därför paradoxalt och oacceptabelt om det europeiska jordbruket när förhandlingarna är slut står där som den enda avväpnade parten.
För det andra: När det gäller Cairnsgruppen är det väsentligt att länder som inte är utvecklingsländer, och vilka sedan Uruguayrundan inleddes utan avbrott och på alla upptänkliga sätt försöker göra så att hela den europeiska jordbrukspolitiken raseras, inte tillåts förvandla utvecklingsländerna till mänskliga sköldar för att kunna dölja detta sitt mål, samtidigt som Europeiska unionen är världens största importör av jordbruksprodukter från utvecklingsländerna och unionen på egen hand tar hand om två tredjedelar av den afrikanska jordbruksexporten och är den enda som har byggt upp ett icke-ömsesidigt preferenssystem inom ramen för Loméavtalet och sedermera Cotonouavtalet.
Låt oss inte drabbas av komplex.
För det tredje och till sist: Det är av avgörande betydelse att ett eventuellt avtal villkoras mot kravet på att de icke-kommersiella överväganden som för oss utgör grundläggande samhällsfrågor faktiskt och inte bara formellt skall beaktas.
Krav på spårbarhet, nej till social dumpning, respekten för miljön, där det godkända skyddet av ursprungsbeteckningar inte får behandlas som underordnade frågor som man kan vänta med att behandla.
Dessa frågor måste stå i centrum för förhandlingarna.
Kommissionsledamot!
Jag hoppas att ni kommer att se till att så sker.
