# ID: svediakorp-gov433150
# author: Van Dam (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 617
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Mindre än tio procent av världens jordbruksprodukter hamnar på den internationella marknaden.
Den övervägande delen köps och säljs lokalt eller nationellt.
Det innebär att förslagen som skall reglera tio procent av produktionen, som vid Världshandelsorganisationen, inte får bortse de följder förslagen får på de övriga 90 procenten av handeln.
Jag har inte tid att gå in på alla aspekter av det europeiska förslaget till WTO så jag begränsar mig till utvecklingsländernas plats och den europeiska modellen för ett mångfunktionellt jordbruk.
Herr talman!
Mat är ingen självklarhet för en del av världens befolkning.
Dessa befolkningsgruppers intressen behöver nogsamt beaktas i WTO-samtalen.
Intressena går längre än att riva tullmurar och det prioriterade inträdet på den europeiska marknaden.
Förturen till inträde leder nämligen inte per automatik till ökade inkomster i utvecklingsländerna och för deras befolkning.
En undersökning nyligen visade att en fullständig avreglering av handeln endast ger de fattiga länderna en ytterst liten ökning i inkomster.
Länder som Indien och Nigeria begär med fog en flexibel tillämpning av WTO-avtalen.
De vill stötta och skydda sin jordbrukssektor och utvecklingen av landsbygden så att befolkningen där kan känna en viss säkerhet för sin existens.
I de länderna behövs subventioner för att garantera livsmedelssäkerhet och stödja småskaligt jordbruk.
Därför blev jag glatt överraskad av kommissionens förslag till en box för livsmedelssäkerhet och det utrymme Europa vill ge dessa länder genom stöd till deras jordbruk via subventioner.
Exportstöd snedvrider världsmarknaden.
Kommissionen föreslår med rätta en ytterligare sänkning.
Om andra länder kan ställa sig bakom detta skulle det leda till högre priser på världsmarknaden.
Jag vill dock påpeka för kommissionen att inte alla är betjänta av det.
Inte mindre än 43 afrikanska länder är nettoimportörer av livsmedel som alltså skulle få betala mer om livsmedelspriserna steg på världsmarknaden.
Därför är även tekniskt stöd jämte antidumpningsåtgärderna av yttersta vikt.
Lantbrukarnas inkomster i Europa utsätts för tryck.
Avreglering av handeln är av intresse främst för handeln och den bearbetande industrin.
Om Europa vill upprätthålla sina familjedrivna jordbruksföretag måste åtgärder vidtas som strider mot frihandelns principer och Europa agera mer effektivt än i dag.
En studie från OECD visar nämligen att endast en fjärdedel av varje euro i stöd till jordbruket hamnar hos bonden.
Ytterligare avreglering utan tillräckligt skydd för den europeiska jordbruksmodellen leder till att bondeståndet saneras.
Som väl är förespråkar kommissionen i sitt WTO-förslag det
mångfunktionella jordbruket.
Subventioner för sådant som inte snedvrider handeln som miljö, djurens välfärd och landsbygdsutveckling måste vara en möjlighet även framöver.
Men jag hoppas att kommissionen också inser att ett livskraftigt europeiskt jordbruk behöver tillräckligt spelrum för att kunna reglera sin marknad.
Eftersom jordbruket ännu inte fungerar som en cykelfabrik krävs ändamålsenligt skydd vid gränserna.
Det skyddet skall präglas av öppenhet och insyn.
Livsmedelsstöd som en förtäckt form av dumpning är förkastligt.
Kommissionen för rätteligen i sitt förslag fram även andra former av jordbruksstöd som exportkrediter, exportgarantier och statliga handelsföretag.
Slutligen, herr talman, saknas det i kommissionens förslag ett centralt politiskt instrument som påverkar marknaden och priserna på ett positivt sätt, det vill säga produktionskontroll.
Detta instrument fungerar på socker och mejeriprodukter.
Det enda missljudet i systemet är dumpningen av överskotten på världsmarknaden som orsakas av för höga kvoter.
Av den anledningen skall vi inte överge kvoter utan se till att kvoterna är reella.
Kvoten för mejeriprodukter ligger på 105 procent av konsumtionen.
Genom att minska den till 100 procent skyddar vi världsmarknaden från dumpat socker och mjölkpulver samtidigt som vi erbjuder våra bönder bättre priser.
