# ID: svediakorp-gov433144
# author: Cunha (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 660
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionsledamot, kära kolleger!
Det meddelande Europeiska kommissionens nyss har lagt fram för parlamentet om föreskrifterna i jordbruksavtalet inom ramen för förhandlingarna i första WTO-rundan, antogs enhälligt den 27 januari av rådet (allmänna frågor).
Jag tycker att detta förslag är balanserat och följer andan i artikel 20 i Marrakechavtalet och Dohaförklaringen, och utgör ett ärligt och generöst bidrag till de som hittills inte har tjänat mycket på nästan 50 års multilateral handel, det vill säga de fattigaste länderna i världen.
Ett prov på detta är att förslaget till fri tillgång till marknaderna i de rikaste länderna för jordbruksprodukter från dessa fattiga länder.
Ett annat är kompromissförslaget om att åtminstone 50 procent av jordbruks- eller livsmedelsimporten från de rika länderna skall komma från de fattigaste länderna.
Det är alltså ett förslag som är konsekvent med det som redan är Europeiska unionens bruk i nuläget då vi, vilket kommissionen tar upp i sitt senaste dokument, importerar mer jordbruks- och livsmedelsvaror än Förenta staterna, Japan, Australien, Kanada och Nya Zeeland tillsammans.
Därför har vi en moralisk auktoritet att säga att denna WTO-runda måste bli en utvecklingsrunda.
Och det är också därför vi har föreslagit en säkerhetskassa för livsmedel som gör det möjligt för de fattigaste länderna att tillämpa åtgärder som skyddar deras marknad från de rika ländernas exportstöd, och gör att de kan utveckla sin lokala produktion och bekämpa svält och fattigdom.
Men vi bör också vara uppmärksamma på en viktig aspekt eftersom en överdriven minskning av tullavgifter kan äventyra den förmånstillgång till Europeiska unionens marknad som vissa länder för närvarande har med vilka vi har handelsavtal.
Jag kan nämna som exempel AVS-länderna, inom ramen för Cotonouavtalen, och de södra Medelhavsländerna.
Och vi måste skydda detta, för om vi minskar avgifterna för mycket och inte befäster deras förmånstillgång till vår marknad, kan dessa fattiga länderna förlora marknad till andra länder som är rikare och mer konkurrenskraftiga.
Men det är ändå genom vår öppna inställning med inriktning på att stödja de fattigaste länderna som Europeiska unionen också har en moralisk möjlighet att säga att vi också har rätt att skydda våra jordbrukare och bevara vår samhällsmodell.
Därför kan våra europeiska förhandlare bara godkänna ett slutavtal i WTO som för det första bevarar den europeiska jordbruksmodellen som grundar sig på att jordbruket skall bidra till planeringen av landsbygden, territoriets balans och landsbygdens livskraft, vilken utgör nästan 80 procent av territoriet.
Detta innebär främst att Europeiska unionen kan fortsätta att stödja sina jordbrukare och garantera en rimlig förmånsnivå, bara rimlig, för gemenskapens jordbruksproduktion.
För det andra måste vi försäkra oss om en korrekt balans mellan den större avreglering av handeln och större krav angående frågor som inte är strikt handelsmässiga, utan mer associerade med jordbruks- och livsmedelshandeln.
Detta gäller framför allt livsmedelskvaliteten och -säkerheten, i respekt för de grundläggande miljöbestämmelserna och även respekt för varumärken och ursprungsbeteckningar och geografiska angivelser för våra produkter vilka, som vi vet, för närvarande plagieras av en mängd länder i världen, utan att WTO-bestämmelserna kan hindra detta.
Om vi inte gör detta, skulle vi göra något som vårt samhälle inte förstår och vi skulle angripa våra egna intressen och värre än så, vi skulle inte stödja de fattigaste ländernas intressen.
Jag tycker att Europeiska unionen har gett ett exempel på goda förslag, rimliga förslag, i förhållande till dessa länder som hittills varit de mest marginaliserade medspelarna, de mest marginaliserade förmånstagarna i WTO, de fattiga länderna.
Vi har tagit goda och positiva initiativ inom ramen för everything but arms, vårt förhandlingsförslag befäster dessa förslag och därmed tror jag att vi kan kräva att andra rika länder i världen, ännu mer utvecklade än vi, följer Europeiska unionens exempel.
