# ID: svediakorp-gov433143
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,354
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Precis som McNally sade under den föregående debatten är jordbruket helt klart en av de stora förhandlingsfrågorna i Doha, som vi nyss berörde i anslutning till en annan fråga.
I slutet av veckan kommer Franz Fischler och jag själv att delta i Världshandelsorganisationens informella miniministerkonferens i Tokyo, där jordbruket blir en av de frågor som tas upp.
Mot den bakgrunden gläder det oss att unionens förhandlingsförslag nyligen godkändes av ministerrådet, även om detta gav upphov till en del diskussioner och tyvärr också till en del förseningar.
Att rådet har antagit denna ståndpunkt kommer att stärka vår egen ståndpunkt i dessa diskussioner.
Vilka är huvudlinjerna i vad förhandlarna i sin jargong kallar villkoren för jordbruksförhandlingarna, som kommer att behandlas från och med nu och fram till slutet av mars?
Jag skall börja med att helt kort förklara termen? villkor?.
Det verkar neutralt, trots att det i själva verket handlar om en väsentlig del av förhandlingarna eftersom det som kallas ett avtal om villkoren är ett avtal om regler och om siffror.
Dessa regler gäller exempelvis subventioner - vilka subventioner som är tillåtna, vilka som inte är det - och importförfaranden.
När det gäller siffrorna består de i huvudsak av mål för att minska tullarna och mål för att minska subventionerna.
Detta är vad det handlar om i denna första fas som skall vara avslutad den 31 mars.
Även om det inte gäller hela jordbruksförhandlingarna gäller det en viktig del av jordbruksförhandlingarna.
I det perspektivet har Franz Fischler och jag själv hela tiden sagt att vi skall försöka göra så att unionen är med och påverkar jordbruksförhandlingarna.
Detta avspeglas i de förslag vi har lagt.
De visar dels att Europeiska unionen kan förhandla om jordbruket tack vare de genomförda reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken, och dels att unionen vill förhandla för att verkligen sätta sin prägel på de bilaterala förhandlingarna, en prägel av förhandlingar som främjar utveckling.
Genom de förslag vi har lagt fram respekterar vi vårt åtagande, vårt förhandlingsmandat och vår strävan.
Först och främst respekterar vi vårt åtagande från Doha om att förhandla om hela jordbruksområdet: öppnande av marknader, minskat exportstöd och stöd inom gemenskapen, främjande av icke-affärsmässiga aspekter och ett beslutsamt engagemang till förmån för utveckling.
Vidare respekterar vi vårt förhandlingsmandat, genom att inte föregripa reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken som ännu inte har beslutats och genom att strikt hålla oss till den ram som utgörs av tidigare reformer, framför allt den reform som ligger närmast i tiden, nämligen Agenda 2000.
Till sist bör det framhållas att förslagen avspeglar vår ambition att gå rakt på sak i dessa förhandlingar, och särskilt värna om de mest sårbara ländernas intressen.
Vi vill befinna oss mitt i dessa förhandlingar.
Vår strategi är en medelväg i förhållande till de alltför extrema ställningstaganden som förekommer i båda läger, tvärt emot vad somliga på båda sidor vill framställa den som.
Detta för att kunna omfatta de aspekter som krävs för att främja en överenskommelse om samtliga delar av jordbruksförhandlingarna.
Vad är innehållet i våra förslag?
Jag skall ge några konkreta exempel.
När det för det första gäller marknadstillträdet föreslår vi att tullarna skall sänkas med i genomsnitt 36 procent och med minst 15 procent per produkt.
Detta förslag bygger på den metod som användes under förra förhandlingsrundan.
Den har visat sig effektiv.
Enligt vår mening är det den enda metod som är genomförbar inom de tidsfrister vi har tilldelats.
I motsats till den? schweiziska? modell som andra länder har föreslagit (för övrigt ett missvisande namn, eftersom Schweiz vägrar att stå som upphovsman till denna beteckning) behåller utvecklingsländerna större marginaler med vår modell, vilket givetvis är en avgörande sak i dessa förhandlingar.
Vi har föreslagit särskilda och ganska ambitiösa bestämmelser för utvecklingsländerna - nolltullar för minst 50 procent av exporten av jordbruksvaror från utvecklingsländerna, tullfritt tillträde utan kvoter för produkter från de minst utvecklade länderna till industriländer och framväxande ekonomier, vilket innebär en faktisk utvidgning av vårt eget initiativ? allt utom vapen?.
För första gången läggs också ett förslag om att behandla frågan om progressiva tullar för produkter som har ett särskilt intresse för utvecklingsländerna.
Samma sak gäller exportstödet.
Vi föreslår i första hand en sänkning med i snitt 45 procent av finansieringsramarna för exportbidrag och vi förklarar oss beredda att gradvis slopa, märk väl att jag säger slopa, exportbidrag för vissa produkter.
Vissa av dessa produkter har en särskild betydelse för utvecklingsländerna.
Det är viktigt att påpeka att detta dubbla förslag självklart bara kommer att kunna förverkligas om alla övriga former av exportstöd på samma sätt hålls i styr av övriga parter.
Jag tänker här på vissa exportkrediter, vad som i vissa fall måste kallas missbruk av livsmedelshjälp och de i många fall illojala affärsmetoder som används av statliga affärsföretag i länder som för övrigt har rykte om sig att vara mer liberala.
Kommissionen är tydlig på denna punkt.
Vi kommer inte att vara den enda medlemmen i Världshandelsorganisationen som gör ansträngningar på jordbruksområdet.
De ansträngningar vi är beredda att göra måste delas av alla som använder exportstöd, precis som industriländernas ansträngningar för att öppna våra marknader måste delas.
Vidare har vi föreslagit att man skall behålla den nuvarande strukturen för interna stödformer, det vill säga gula, blåa och gröna boxen.
Varför ändra ett system som erfarenhetsmässigt både är logiskt och ändamålsenligt?
Vi föreslår att den del av det interna stödet som skapar mest störningar i handeln, det vill säga det som hamnar i den brandgula eller gula boxen, skall minskas med 55 procent.
Vi vill emellertid även införa nya kontrollåtgärder, eftersom det i systemet med de nuvarande stödgränserna för varje låda finns luckor som vissa länder har utnyttjat på ett sätt som gränsar till missbruk.
Jag tänker framför allt på rörliga stöd av samma typ som så kallade deficiency payments och på vårt krav om att slopa minimiklausulen för utvecklingsländerna som vi menar har varit för slapp.
Vi har även föreslagit att utvecklingsländernas förväntningar skall bakas in i förhandlingarna, i synnerhet vad gäller de mest sårbara utvecklingsländerna.
Våra förslag om marknadstillträde går i den riktningen.
Ett annat viktigt förslag som vi har hämtat från ett antal frivilligorganisationer är förslaget om en så kallad box för livsmedelssäkerhet.
Förslagets grundtanke är att inrätta en särskild skyddsmekanism för vissa utvecklingsländers mest känsliga produktion.
Till sist vill jag säga några ord om den del av dessa förhandlingar som går utanför de strikt kommersiella aspekterna.
Vår strategi går i huvudsak ut på att begära att man förtydligar och uppdaterar bestämmelserna inom områden som miljö, landsbygdsutveckling, djurens välfärd, konsumentinformation, försiktighetsprincipen och skydd av geografiska ursprungsbeteckningar.
Vid en uppräkning av dessa frågor framgår tydligt att icke-kommersiella aspekter också tillhör den europeiska dagordningen.
Herr talman!
Jag skall avsluta med att säga att dessa förslag syftar till att tillfredsställa tre av våra viktigaste motparter.
Våra handelspartner givetvis, i synnerhet utvecklingsländerna, som vi denna gång erbjuder en verklig, särskild och differentierad behandling.
Våra jordbrukare också, som vi kommer att fortsätta kämpa för, i syfte att skapa resurser för att stödja de tjänster de gör samhället och skydda våra kvalitetsprodukter genom att försvara våra ursprungsbeteckningar.
För det tredje konsumenterna oavsett hemvist, eftersom vi européer vill att reglerna om hälsa och information skall kunna tillämpas utan överdrivet tvång från WTO.
Sammanfattningsvis är detta förslag om jordbruket i det närmaste en spegelbild av frågor som sysselsätter oss under hela denna period: utvecklingen, öppnandet av marknaderna, som dock i första hand skall gynna utvecklingsländerna, med ett ramverk i form av regler som gagnar våra samhällen och hela det internationella samfundet.
