# ID: svediakorp-gov433140
# author: Rübig (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 271
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionsledamot, mina ärade damer och herrar!
Jag tror att man först måste klargöra om det över huvud taget finns något som heter patentlagstiftning.
Patentet måste finnas i det land där det säljs, dvs. är registrerat och beviljats.
Man kan förstås alltid bedriva tillverkning i ett land där det inte finns någon patenträtt.
Det är tveksamt om dessa välgörande mediciner verkligen är patenterade i alla jordens länder.
Det kan jag inte tänka mig.
Om så ändå är fallet vore en tvångslicens den idealiska metoden för snabb och konsekvent hjälp.
Men vi måste ställa oss frågan vad som händer när en tvångslicens beviljas.
Kommer det att vara lösningen på alla våra problem?
Hur går det då med det förebyggande och förbättringen av hälsan totalt sett?
Jag tror att mediciner naturligtvis måste vidareutvecklas och att frågan inte bara kan reduceras till patenträtten och licenserna.
Vi behöver även koncentrera oss på att stimulera forskning.
När det inte längre finns någon patenträtt bär även vi politiker ansvaret för att incitament finns för universiteten och industrin att bedriva forskning.
En annan ansats skulle kunna vara att genomföra offentliga anbudsförfaranden flera gånger per år för att verkligen få fram de modernaste och verksammaste medicinerna till de drabbade.
Det vore en viktig princip.
Om det i framtiden inte längre lönar sig ekonomiskt att forska på detta läkemedelsområde och sälja dessa läkemedel står vi inför problemet att vi i och för sig har mediciner som är billiga men inte kan erbjuda mediciner som verkar optimalt.
Men sen då?
