# ID: svediakorp-gov433129
# author: Rod (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 333
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag är förvånad och besviken över att denna fråga återigen kommer upp.
I november 2001 gladde sig utvecklingsländerna åt Dohaförklaringen som gav dem rätt att tillgripa tvingande licenser av folkhälsoskäl.
Det finns bara en hake.
De länder som saknar produktionskapacitet måste låta tillverka de läkemedel de behöver i ett annat land, och ett företag får bara tillverka ett läkemedel om 51 procent av dess tillverkning är avsedd för hemmamarknaden.
Detta problem i punkt 6 skulle vara löst före utgången av 2002.
Det är fortfarande inte löst.
Under tiden har de amerikanska läkemedelslaboratorierna, som är de främsta finansiärerna av Bushs kampanj, upprepat sin begäran.
Förslagen från Förenta staterna och från Europeiska unionen överträffar varandra i att vara restriktiva, och har lett till ett misslyckande.
Nu föreslår TRIPS-rådet att man skall återgå till den tidigare formuleringen om att tillgripa tvingande licenser i krissituationer, en lösning som visat sig vara omöjlig att tillämpa och som ledde fram till Doha-deklarationen.
Syftet med punkt 6 måste vara att säkerställa att de länder som saknar produktionskapacitet på ett effektivt sätt kan använda tvingande licenser.
Vissa förslag ger istället upphov till en diskriminering mellan första klassens länder som har produktionskapacitet, och andra klassens länder utan produktionskapacitet - som i själva verket är de fattigaste länderna.
De förra kan kommer att kunna använda tvingande licenser för att tillverka alla typer av läkemedel som svarar mot ett folkhälsoproblem som de själva har identifierat, medan de senare måste bevisa att de befinner sig i en nationell krissituation.
Även om alla länder i teorin kan tillgripa tvingande licenser, måste de fattigaste länderna i praktiken slåss för att få krissituationen erkänd, erhålla licensen och låta tillverka sina läkemedel.
Detta förslag är oacceptabelt och jag kräver att kommissionsledamot Lamy föreslår en lösning som verkligen gynnar utvecklingsländerna så att hälsa går före profit, som ni själv så fint uttryckte saken.
