# ID: svediakorp-gov433124
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 812
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Denna debatt erbjuder ett tillfälle att tillsammans med er stämma av arbetet i Världshandelsorganisationen när det gäller att ge utvecklingsländerna tillgång till läkemedel till överkomligt pris.
Som ni vet lyckades inte WTO: s medlemmar inom den fastställda tidsgränsen, det vill säga före utgången av 2002, hitta en lösning på problemen för de utvecklingsländer som saknar förmåga att framställa läkemedel, eftersom debatten efter ingåendet av Doha-avtalen handlade just om detta problem.
Europeiska unionen har gjort stora ansträngningar för att försöka hitta en lösning.
Vi tillämpar en metod som dels gör det möjligt att erbjuda subventionerade läkemedel, där generiska läkemedel ingår, till alla som behöver, och dels ge läkemedelsindustrin möjlighet att fortsätta investera i forskning.
Detta har hela tiden utgjort grunden för vårt ställningstagande.
Vi vill uppnå en balans, först och främst för att vi måste lösa detta i många utvecklingsländer omfattande och ibland akuta sociala problem, och för det andra för att denna situation helt klart hämmar uppkomsten av ett förtroendefullt klimat kring Världshandelsorganisationens förhandlingsbord, något som är nödvändigt om Dohaförhandlingarna skall kunna gå framåt.
Därför har vi gjort stora ansträngningar för att försöka hitta en lösning som är både juridiskt hållbar och varaktig och sagt nej till ett moratorium om tvistlösning som ett sätt att lösa denna fråga.
Vi har också redan från början avvisat förslagen om undantag.
Enligt vår mening uppfyller ingen av dessa metoder de båda kraven på hållbarhet och varaktighet.
Vi kan alltså inte acceptera den nuvarande situationen, som antingen består i ett misslyckande, eller i moratoriets halvmesyr, även om denna halvmesyr erbjuder en tillfällig lösning.
Unionen vidhåller sin ståndpunkt.
Vi måste snarast möjligt hitta en multilateral lösning, en varaktig och rättvis lösning, som erbjuder tillräckligt stor rättslig säkerhet för att samtliga aktörer skall kunna börja agera.
Detta är anledningen till att vi godkände avtalsförslaget av den 16 december utan ändringar.
Vi tyckte att det var förnuftigt, balanserat, och uppfyllde förhandlingsmandatet från Doha, och därför ställde vi oss bakom det, i likhet med en förkrossande majoritet av WTO: s medlemmar.
Återstår så problemet med tillämpningsområdet för olika typer av hälsoproblem.
Vi vet att det bara är amerikanerna som inte har kunnat ansluta sig till konsensus i denna fråga.
Denna situation är djupt beklaglig.
Det säger jag öppet och upprepar inför er, och denna låsning måste övervinnas.
För unionen är det självklart att Dohamandatet av princip har en vid tillämpning, och att detta är något vi måste respektera.
När det föreligger allvarliga folkhälsoproblem, och jag citerar formuleringen i Dohaförklaringen,? kan och bör WTO-mekanismen som gör det möjligt att importera generiska läkemedel träda i kraft?.
Vi eftersträvar alltså ett avtal som kan gå längre, med tanke på den omfattning som eftersträvas i Doha-avtalet.
Det omfattar även vad man redan nu håller för troligt, nämligen att alla sjukdomar som aids, malaria, tuberkulos och en rad andra sjukdomar i första hand kommer att omfattas, och därför har vi föreslagit att Världshälsoorganisationen skall medverka.
WHO: s erfarenhet på folkhälsoområdet är oomstridd.
Detta har vi gjort med utgångspunkt i en lista och jag vill påpeka att den varken är uttömmande eller begränsande.
Vi tänker oss att användningen av detta system inte skall begränsas till de sjukdomar som står upptagna på listan.
Det får inte finnas några missförstånd på denna punkt.
När det gäller övriga allvarliga folkhälsoproblem skall en medlem av Världshandelsorganisationen kunna begära ett expertutlåtande från Världshälsoorganisationen, när det finns tvivel om huruvida en åtgärd är välgrundad.
Denna möjlighet att inhämta ett utlåtande bör kunna få Förenta staterna att övervinna sina tveksamheter vad beträffar hur utvecklingsländerna använder sig av systemet.
Det skulle bara vara frågan om ett icke-bindande utlåtande.
Här vill jag än en gång framhålla att det inte på något sätt handlar om någon kränkning av ländernas suveränitet på folkhälsoområdet.
Vi vet alla att WHO, åtminstone för närvarande, har en helt och hållet rådgivande funktion.
Genom att lägga fram detta förslag i början av januari har vi uppnått vårt mål.
Diskussionerna har återupptagits.
Vårt förslag utgör ett diskussionsunderlag och vi kommer på samma sätt som under de senaste månaderna att göra allt för att övertyga WTO: s medlemmar om det nödvändiga i att hitta en kompromiss som ligger så nära förslaget från den 16 december som möjligt.
Detta kan inte vänta.
Alltför många länder behöver importera billiga läkemedel.
Vi vet att det provisorium som medger dem att göra detta i dag inte kommer att vara och i det perspektivet kan vi inte, får vi inte svika dem.
