# ID: svediakorp-gov433122
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 767
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror inte att någon som deltagit i kvällens debatt kan undgå att slås av samstämmigheten hos de ledamöter som uttalat sig om såväl Davos som Porto Alegre.
Låt mig för övrigt börja med att nämna Karas och Obiols i Germà, som båda i någon mån ställde samma fråga till oss: Är det möjligt att på internationell nivå eftersträva detta tämjande, denna styrning av kapitalismen som Europa under 200 års tid åstadkommit på hemmaplan?
Denna sociala marknadsekonomi som ni alla - med några få undantag - för upp på Europas pluskonto, kan den vara ett projekt på global nivå?
Jag tror att svaret skulle kunna vara ja.
Det skulle kunna vara vårt svar, under förutsättning att vissa villkor uppfylls.
Det första är att acceptera att hållbarhet i ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende kan vara ett verkligt gemensamt projekt och att det är denna typ av hållbarhet som utgör den verkliga grunden för stabilitet och säkerhet.
Om vi är överens på denna första punkt, är det andra villkoret troligen att tillsammans med andra aktörer i världen knyta allianser i denna fråga, och jag tycker att begreppet globala kollektiva nyttigheter som Zrihen och Désir tog upp är intressant ur det perspektivet.
Det tredje villkoret är givetvis att vi måste kunna ge världen det styrelsesystem den behöver.
Detta system måste nog för övrigt vara mer komplett än den modell vi i dag förfogar över, som är både ofullständig och obalanserad.
På den punkten instämmer jag med vad både Miranda och Moreira Da Silva sade.
När man räknar upp alla dessa villkor känner man tydligt att detta inte kommer att låta sig göras utan ett Europa som troligen är mer hållfast, mer enat och mer närvarande än vad som i dag är fallet.
Detta är i alla händelser vad jag trodde mig förstå när jag lyssnade till Frassonis synpunkter och på den punkten instämmer kommissionen.
Mycket återstår att göra.
Det sade Désir apropå Internationella valutafonden och jag håller med honom på den punkten, även om vi fortfarande har en del problem med hans tolkning av det allmänna tjänstehandelsavtalet i WTO.
Men det är en diskussion som jag även bör föra med Auroi och några till.
Mycket återstår helt klart att göra och om man ser till den nuvarande geopolitiska situationen, vare sig det gäller Irak eller Mellanöstern, så påminns man - om nu det behövs - om att målet med en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik fortfarande är mycket avlägset.
Detta mål kan inte särskiljas från de globaliseringsprojekt som ni vill tillskriva Europa.
Jag skall nu tala om några mer konkreta frågor.
Jag är överens med Sanders-ten Holte och Korhola om att det är viktigt att företagen tar ett socialt ansvar.
Från företagsvärlden kan det komma privata initiativ som syftar till att hantera globaliseringen bättre, på samma sätt som det också kan komma initiativ från medborgarna när det gäller vad president Soares kallade medborgerliga och sociala manifestationer.
Därom vittnar bland annat den rättvisa handeln och konsumenternas kampanjer för miljömärkning och märkning som främjar bättre produktionsvillkor.
Vi vet mycket väl att det inom dessa områden inte kommer att hända något om inte medborgarna själva går samman och engagerar sig.
Angående parlamentens roll och insatser och den demokratiska kontrollen vill jag till Frassoni säga att ni känner till kommissionens ståndpunkt i fråga om vilken roll parlamentet bör spela i denna typ av debatt, framför allt när det gäller multilaterala handelsfrågor.
Vi hänvisar er till konventet, som ännu en gång måste fatta beslut i denna fråga.
Låt oss hoppas att konventet kommer att vara mer effektivt än vid den senaste regeringskonferensen, i denna som andra frågor.
Jag skall inte uppehålla mig vid jordbruksfrågorna.
Vi skall återkomma till dem under den debatt som skall följa.
När det gäller den tekniska klyfta som måste överbryggas har Wijkman rätt, och jag tror att vi i kommissionen är överens om att vårt offentliga utvecklingsstöd i vissa fall bör få en ny inriktning eller ses över.
När det gäller handeln med tjänster ligger kommissionens förslag nu på ert bord.
Parlamentets utskott för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi kan ta sig an dem enligt de villkor som anges i vårt institutionella avtal.
Dessa förslag ligger även på ministerrådets bord.
Följaktligen har den offentliga debatten nu inletts, vilket jag för min del är mycket glad över.
