# ID: svediakorp-gov433111
# author: Wijkman (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 656
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Tack, kommissionsledamot Lamy, för en intressant inledning på denna diskussion.
Jag tror för det första att det är svårt att tala om dessa två möten och globaliseringsdebatten som sådan så länge krisen i samband med Irak pågår.
Om inte den krisen kan få en konstruktiv lösning, helst en lösning utan våld, tror jag att vår debatt om globaliseringen och försöken att hitta konstruktiva lösningar på en rad delproblem kommer att skadas under lång tid framöver.
Denna debatt har inte pågått i mer än ca tio år.
Jag roade mig häromdagen med att slå upp ordet globalisering i ett lexikon från början av 90-talet.
Det fanns inte ens, så detta är en relativt ny debatt.
Ändå kan vi se att den går i olika faser.
Budskapet från både Davos och Porto Alegre anser jag vara att det som nu förestår är oerhört viktigt och intressant, nämligen att tydligare försöka definiera de regler och det ramverk som vi skall leva inom under överskådlig tid.
Det handlar knappast om för eller emot marknadsekonomi, utan det är fråga om vilka regler och vilka ramverk som skall gälla i den marknadsekonomi som nu i stort sett har brett ut sig över hela världen.
Det är alldeles uppenbart att det finns en rad brister och problem i dag.
Låt mig ta upp ett par frågor.
För det första: fattigdomen och de fattigaste ländernas situation.
Det är svårt att se hur många av de fattigaste länderna i dag skall kunna hävda sig i den alltmer kunskapsorienterade ekonomi som utvecklas.
Handeln är naturligtvis viktig.
Jag håller med om att vi kan göra mycket för att underlätta för de fattigaste länderna, inte minst på jordbruks- och textilområdet.
Det skall vi också göra, men för länder som nästan enbart har råvaror att erbjuda på marknaden är det svårt att se att de på lång sikt skall kunna skaffa sig en stabil bas om vi inte på ett helt annat sätt hjälper dem med kapacitetsutveckling och kapacitetsuppbyggnad.
Det handlar om alltifrån forskning och forskningsinstitutioner till att hjälpa till med utbildning, utveckling av näringsliv osv.
Som handelssystemet fungerar i dag, och med ett antal länder som helt är beroende av råvaror, råvaror som dessutom har sjunkit i pris, blir det som en boxningsmatch mellan en tungviktsboxare och en lättviktsboxare.
Jag tror att vi måste ta ett helt annat grepp på detta område, ett mycket generösare grepp när det gäller kapacitetsfrågorna.
För det andra: hela miljöproblematiken.
Redan i samband med Riokonferensen konstaterades det att dagens produktions- och konsumtionsmönster inte är hållbara för en värld med sex, sju, kanske åtta, miljarder människor som skulle leva på ungefär vår nivå.
Lösningen är naturligtvis inte att hålla tillbaka utvecklingen i de fattiga länderna, utan det måste vara att utveckla helt nya tekniker.
Kommissionsledamot!
Jag är rädd för att vi gör alldeles för lite för att försöka medverka till tekniksprång i de fattiga länderna.
Det är ett område där vi skulle kunna göra mycket, mycket mer.
Det finns ingen som helst anledning att alla dessa fattiga länder när det gäller energiproduktion, transportväsende, kemikalier, jordbruk och avfallshantering skall gå igenom exakt samma faser som vi har gjort i vår utveckling.
Det måste gå att stimulera till tekniksprång på ett helt annat sätt, men då krävs också mer av riktat bistånd på detta område.
Detta är bara ett par förslag för att konkretisera denna debatt om globaliseringen, dess ramverk, regler och förutsättningar.
Avslutningsvis vill jag hävda att Europa och det EU som nu växer fram i samband med konventet måste ta en stark, ledande roll på detta område om vi skall få en bra utveckling.
