# ID: svediakorp-gov433110
# author: Della Vedova (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-02-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionsledamot!
Jag tänker inte upprepa det jag redan sagt om globaliseringen och om den nyliberala modellen.
Jag skall försöka gå direkt till problemets kärna: problemets kärna är att det vi kan göra, det som Europa kan göra för att finna lösningar på de många känsliga problemen är att kämpa på en viss front, nämligen den mycket känsliga front som öppnats i relationerna mellan nord och syd när det handlar om att befria, eller skapa förutsättningar för att befria, hundratals miljoner människor från hunger och fattigdom, dvs. den protektionistiska front som dragit upp, och som skiljer sig från alla dessa slogans, allt det som har sagts även här och nu.
När man till exempel säger? de rika länderna kan under alla omständigheter tillämpa protektionism? så säger man något som är oantastligt, men vi har sett det i Doha: protektionism innebär för de rika länderna att tala om sociala klausuler, att tala om miljöbestämmelser, att tala om livsmedelsbestämmelser, och att använda dessa instrument - som man har framhållit med all önskvärd tydlighet från Indonesien, Brasilien och Indien - i protektionistiskt syfte.
? Skänk oss inte mjölk, skänk oss inte era jordbruksprodukter, för det är illojal konkurrens gentemot de peruanska jordbrukarna.
Tillämpa det som ni begär att vi skall göra, öppna era marknader.
Öppna era marknader, för handel betyder arbete.
Om vi inte får avsättning för våra produkter kommer vi att få fler fattiga män och kvinnor.?
Detta är vad den peruanske presidenten Toledo bad oss om för en och en halv eller två månader sedan i denna kammare i ett högtidligt sammanträde.
Detta är frågor som kräver ett svar.
Låt mig i sammanhanget utnyttja att kommissionsledamot Lamy är här för att säga att de riktlinjer för förhandlingsrundorna om jordbruket efter Doha som Europeiska unionen lagt fram, är alldeles för blygsamma.
Vi måste bli modigare.
Vi får inte, som vi gör för närvarande, ge Förenta staterna priset som de största avreglerarna när det gäller handeln med jordbruksprodukter.
Förenta staterna godkände sin Farmer Bill förra våren.
Det gav en mycket dålig protektionistisk och bidragspositiv signal till jordbruket internt, men externt lade de ett förslag som går mycket längre än det europeiska förslaget.
Men jag tror att när det gäller detta borde Europa i stället vara mycket modigare - om allt som sägs är uppriktigt menat, om all den uppmärksamhet som vi visar länderna i tredje världen, och som andra inte visar, verkligen är uppriktigt menad.
Detta är ett konkret politiskt val som vi måste göra, väl medvetna om att det är förknippat med kostnader att kämpa mot protektionism.
Det är inga vackra ord som passar alla: vi måste utmana textillobbyn, jordbrukarnas lobbygrupper.
Har vi modet att göra detta, eller inte?
