# ID: svediakorp-gov433000
# author: Rod (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-01-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det handlingsprogram för att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar som Europeiska unionen håller på att utarbeta är mycket viktigt, men det måste vara fullständigt.
Befolkningen i syd fortsätter att i en okontrollerad takt dö av aids, malaria och tuberkulos, men åtgärderna är inte lika kraftfulla som förklaringarna.
Dessa befolkningar lider även av denguefeber, trypanos och andra typer av flarios, men mot dessa sjukdomar sätts tyvärr inga åtgärder in.
Framför allt beklagar jag det informella förfarande som har fått råda fram till dagens debatt.
Vi har varit utsatta för hårda påtryckningar från kommissionens och rådets sida för att anta denna förordning i första behandlingen, för att programmet skulle kunna komma i gång snabbt, och vi har i praktiken varit föremål för en veritabel utpressning från dessa institutioners sida, som varit fast beslutna att försvaga betänkandet och kringskära de befogenheter vi har enligt medbeslutandeförfarandet.
Deras ovilja att gå med på en tydlig referens till Dohaförklaringen om folkhälsa och andlig egendom, och de rättigheter som utvecklingsländerna där ges i form av tillgång till läkemedel, har förvånat oss.
Vad hände med de europeiska deklarationer där hälsa sattes före vinstintressen?
Europaparlamentet har vid otaliga tillfällen hävdat att tillgång till behandling till självkostnadspris går hand i hand med förebyggande hälsovård och en förstärkning av hälsovårdssystem och hälsovårdsstrukturer, framför allt inom den offentliga sektorn, liksom med forskning och utveckling.
Kommissionen verkade mottaglig för parlamentets argument så länge de inte var bindande.
I förhållande till denna lagbestämmelse har kommissionens attityd förändrats.
I förhandlingarna om TRIPS-avtalen i Genève i december lät sig därför kommissionen och rådet knappast påverkas av Europaparlamentets resolutioner om tillgång till läkemedel.
Den lösning som Europeiska unionen förordade för länder som saknar egen produktionsförmåga, nämligen att de måste importera licenstillverkade läkemedel från andra länder, var helt oacceptabel för utvecklingsländerna.
Ironiskt nog förkastades detta dåliga avtal av Förenta staterna som ytterligare ville försämra dess räckvidd.
Programmets allmänna budget justerades ned till 350 miljoner euro för ett femårigt program, vilket är mycket lite med tanke på problemens omfattning.
Det är klart mindre än det ursprungliga kravet på 500 miljoner euro.
Avslutningsvis vill jag säga att det är ytterst angeläget att denna förordning antas, men inte till priset av demokratin.
Europaparlamentarikernas uppgift är inte att gynna våra egoistiska intressen, utan att främja världsmedborgarnas intressen.
